Aftonbladet – 26 november 1868, sida 3

Bättegångsoch Pollssakor. — Om brefstölden i härvarande postkontor den 18 dennes fortsattes ransakningen i dag å postkontoret i närvaro af öfverståthållaren och generalpgstdivelstören Några upplysningar om huru stölden tillgått eller hvem som föröfvat tillgreppet, kunde ej genom förhöret vinnas. Då brefsorteringsrummet utgör en del af sjelfva postkontoret, hvilket sednare dagligen besökes, utom af brefafsändare, af en mängd löst folk såsom bakelseförsäljerskor, kolportörer m. fl. är det temligen antagligt att någon af dessa begått stölden, hvartill de brutna brefvens bortkastande tyckes gifva ytterligare stöd. Kontorsskrifvaren Drangel, löjtpant Philp och notarien Berg, som tjenstgjort under dagens DOPP hördes, äfvensom vaktmästaren J. Nilsson, hvilken jemte vaktmästaren Eriksson, hvilken sedan i dag var för sjukdom hindrad att infinna sig, hade vakten från morgonen till kl. 2 på middagen, utan att någon till saken hörande upplysning af deras berättelser kunde vinnas. I atvaktan på vaktmästaren Erikssons tillfrisknande samt upplysningars inhemtande från brefafsändarne kommer målet att till annan dag anstå. Penningstölden vid Norra arbetsinrättningen. Vi meddela i dag fortsättningen och slutet på vår i gårdagens blad påbörjade redogörelse för den vid Stockholms rådhusrätts fjette afdelning sistlidne tisdag hållna ransakning med de för denna stöld tilltalade: Till de i gårdagens blad meddelade detaljer kan tilläggas följande: På de senaste veckorna före stölden hade Boman saknat allsysselsättning. Under den föregående tiden, som han innehaft sådan hos ett par byggmästare här i staden, åtnjöt han någon aflöning, så att han sjelf kunnat bestrida utgifterna för sina kläder. Af inbesparad penningrtjenst påstod han sig vid tillgreppets förötvande egt qvar omkring 70 å 80 rdr, som han haft förvarade hemma hos Carlsson. Den förtäring de båda på söndagen, såsom förut omförmäldt blifvit, integit under sin promenad ute nämnde dags eftermiddag, påstod sig Boman hafva betalt med egna, meåhafda penningar, förvarade i en plånbok, hvari Carlssons porträtt äfven låg. Vi hafva anfört dessa i och för sig obetydliga detaljer, endast derför, att Carlssons uppgifter härutinnan voro i åtskilliga delar afvikande från Bomans utsago, samt återgå nu till redogörelsen för den fortsatta ransakningen med Boman, hvilken på ett mycket sväfvande och oredigt sätt redogjorde för sitt och Carlssons ömsesidiga förhållende i afseende på de tillgripna penningarne. Utom det samtal, hvilket i gårdagens blad relaterades, och som vid Bomans återkomst hem efter tillgreppet på söndagsnatten skulle ha egt rum mellan konom och Carlsson, uppgaf han, att intet vidare tal dem emellan förefallit, angående åtkomsten af den betydliga penningsumman. Att Carlsson förut eller samma natt stölden begicks skulle egt någon vetskap derom, förnekade Boman .bestämdt, och vidblef under förhöret detta påstående, ehuru åtskilliga gånger uppmanad att genom en sanningsenlig bekännelse försona sin brottslighet. På fråga om Boman bestämdt vetat, att fadren vid tillfället haft så mycket penningar inne, svarade den tilltalade, att han ej känt detta, men att ban visste, att fadren den sista dagen i hvarje månad plågade erhålla ett större penningbelopp för utgifters bestridande vid inrättningen. Tillspord, när Carlsson först fått veta, att penningarne tillhört fadren, uppgaf Boman, att han trodde att det varit påföljande tisdag han för henne näsunt detta, sedan stölden stått omtalad i tidningarne, men ifrågavarande meddelande skulle hafva ett under förklarande, att andra personer begått ölden — personer, som stått i något spändttörhållande till fadren och som hyste agg till honom. Vid detta meddeiande skulle DUarlsson yttrat: Tänk om någon får veta, att du innehar penninsarne, hvilken farhåga Boman sökt betaga henne senom försäkran, att sådant var omöjligt. Carlsson hade emellertid, enligt Bomans uppgift, visat sig ingslig, men dock icke yttrat något, antydande att Boman borde till fadren återställa penningarne, vilka först, enligt Bomans utsago, förvarats i den omnämnda lådan i köksskåpet, derifrån sedermera lyttats i ett uti köket stående lådfack samt sedernera inlagts i lådan uti en Carlsson tillhörig byrå. På fråga, när Carlsson först tagit och användt vågot af penningarne för eget del, uppgaf Boman, utt detta skulle skett omkring 8 dagar efter till;reppet, då Boman lemnat henne 2 stycken sedlar 1 00 rdr hvardera,