Aftonbladet – 26 november 1868, sida 2

— Åtgöranden i skandinavism. I Lunds Veckoblad för i tisdags läses: Bland frågor inom området för skandinavismens sträfvanden är den om åstadkommande al en någorlunda likartad rättskrifning inom de nordiska språken en, för livars lösning erfordras åtskilliga förarbeten, hvilka hvartdera språkets egna målsmän först böra undangöra, innan samarbetet och jemkningen kunna inträda. I ändamål att härstädes vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom denna vigtiga sak borde främjas, hade universitetets rektor, domprosten Linder, en afton i början af denna månad sammankallat ett större antal äldre och inre akademiska lärare och andra, hvilka hysa intresse för frågan om en likartad rättskrifning inom de nordiska språken. Härvid meddelade först prof. L. K. Daa från Kristiania, som tillfälligtvis uppehöll sig här i staden, några upplysningar om hvad som förekommit å ett i Kjöbenhavn för samma ändamål hållet möte, vid hvilket en komite af tre personer blifvit tillsatt och åtskilliga andra åtgärder förordats. Derpå uppstod under ledning af prof. Linder en längre diskussion om hvad som från de närvarandes sida kunde och borde göras i denna sak, för hvilken ett ifrigt intresse gaf sig tillkänna. Förssmlingen var allmänt af den mening, att, liksom i Danmark redan skett och i Norge förmo dades snart komma att ske, äfven från svensk sida ett antal sakkunniga personer borde utses, hvilka närmast toge saken om hand. Dessas uppgift och verksamhet borde gå derpå ut, att de först sinsemellan öfvervägde frågan från vetenskaplig och nationel synpunkt och tillsåge, hvad som från svenska språkets sida kunde göras för: att närma dess rättskrifning till det dansk-norska språkets, samt derefter gemensamt med detta språks målsmän fastställde grunderna för en likartad rättstafning inom båda språken. Härigenom vore en gemensam. fast utgångspunkt vunnen, hvarifrån man sedan kunde med större fram gång arbeta på sakens praktiska genomförande. När derpå fråga blef om tillsättande af målsmän för svenska språket, yppade sig någon meningsskiljaktighet. Några ansågo det vara af vigt, att jemte universiteten äfven det öfriga landet, isynnerhet hufvudstaden, vore i detta afseende representeradt. Häremot anfördes dock dels svårigheten för landets och hufvudstadens spridda vetenskapliga samfund att anställa ett dylikt val, dels vigten af att de komiterade vore så mycket som möjligt samlade för att kunna komma till ett gemensamt resultat, dels ock den omständigheten att frågan blifvit af det skandinaviska nationalekonomiska mötet i Stockholm 1866 hänskjuten till universiteten; och ansågs derför lämpligast, att från hvartdera af de båda svenska universiteten utsåges en komite af tre medlemmar. Den senare åsigten vann församlingens bifall, och i enlighet dermed utsågo nu de närvarande för sin del till medlemmar af en sådan. komite prof. Th. Wisen, docenten K. F. Södervall och skoladjunkten C. Schweder. — I Kjöbenhavn utgöres komiten af docenten Svend Grundtvig, dr M. Steenstrup och pastor Johannes Kok.