Aftonbladet – 25 november 1868, sida 3

dande väl uthärdar att jemföras med sgrs Dalti Guadagninis samt sgr Ambrosis i flere hänseenden öfvertfäffar sgr Bentamis. Di samtliga solopartierna nu emellertid gifvas med italiensk metod, då föredraget är likartadt och språket ett, har det hela naturligtvis vunnit i äkthet likasom dess intryck : kraft, hvadan operan varit flitigt besökt och skördat rikligt bifall Under första akten är sgra Dalti Guadaghini icke fullt jemförlig med sin föregångerska i rollen hvad beträffar förenandet a! uttrycksfull liflighet och elegans. Så mycket rikligare framstå i de tvänne följande hennes varma känsla och den charme af oskuldsfull. qvinlig värdighet, som tyckes oskiljaktig från hennes väsen. Den stora duon med Dermont hörer, så till föredrag som aktion, till. det mest helgjutna, vi från någon scen förnummit, och i tredje aktens fihal är sångerskan en tolk at den mest rörande innerlighet och resignation. Fjerde akten; hvars hemska innehåll sgra Sorandi i någon mon sökte att beslöja, gifves nu med sträng realistisk sanning och blifver onekligen gripande; i högre mening skön kan den ej blifva, emedan den musikaliska behandlingen af ett ämne, sådant som detta, är en orimlighet, hvilken må stå för maöstrons räkning. Ser Bentami deltog i denna scen ochi den nyssnämnda finalen icke utan värme och talang, men är föröfrigt här mer än någonsin endast och allenast röst. . Ypperligt gifver oss sor Mendioroz i Dermont typen för faderlig välvilja, klokbet och kraft. Hansaria i andra akten är hvad sången beträffar ett mästerstycke som frammanar bifallsstormar. Sgra Cari har sjungit två i Giacintos parti inlagda nummer, Brindisin ur Lucrezia Borgia och en visa af, som vi tro, spansk härkomst, och på dem båda, likasom öfverhufvud taget sker med allt, hvari denna artist nedlägger sina gåfvor, tryckt snillets omisskänneliga prägel. I den berömda spelscenen tyckes oss un-, lantagsvis det oerhördt snabba tempot minre fördelaktigt för intrycket af komposiionen. F På den kista populära konserten gafs Mosarts G-moll symfoni på. ett sätt som vittnade om aktningsvärda bemödanden och nycken omsorg, men som emellertid ingalunda nedgaf tillbedjarne af detta, det ädlaste bland la symfoniska verk, att ostörda försjunka i less åhörande. Isynmnerhet fordrar första atsen ett långt mera decideradt och på samna gång nyanseradt återgifvsnde än som nu kom det makalösa themat till del. Mycket beröm förtjenade utförandet af Foronis ouvertur, som tillskyndade hr Fexer en inrop-ling: x