Aftonbladet – 25 november 1868, sida 3

MUSLIE. Don Juans senaste representation å kong! operan ionehöll en debut som tycktes mel än mången rik på löften, fröken Fredrik Wichmanns första uppträdande i Elviras parti Den unga sängerskans välljudande och böjliga stämma är redan i och för sig avslående, och mycket fanns i hennes föredrag som tydde på omfattande musikaliska anlag samt än mer att dessa uppfostrats i-en förträffig skola. Att de ej ännu med fullt jewnmått gjorde sig gällande tillskrifva vi gerna. debutens sedvanliga inflytelse, helst ro!lens återgifvande utan gensägelse under dess fortgång Fuppherligg vann i säkerhet och kraft. Itt särskildt företräde af stort värde uppenbarade sig i den alltigenom korrekta intonationen, till följd hvaraf ensemblerna, som äro detta partis styrka, nu giorde mer än vanligt angenämt intryck. Af mången anses Tilviras roll temligen otåcksam, ty dels är den ädla donnan en försmådd skönhet, en olyckligt älskande, dels fördunklas hon, för så vidt det kan hända snillete skapelser, deraf att vid hennes sida uppträder det herrligaste. som Mozart frammanat i qvionohamn, dels äro hennes båda arier väl meditativa för att kunna skarpt utprägla en karaktersbild, som deremot i ensemblepamren med mästerskap framhålles. Fröken Wichmann tycktes emellertid långt ifrån omedveten om det rika mått af poesi, som innebor äfven i denna uppgift, och en viss dramatisk företagsamhet, röjd och krönt med framgång såväl i recitativet som i qvartetten och synnerligen i sista aktens gripande duo, förtjenar mer än vågot annat i hennes lärospån att med tillfredsställelse erkännas, På samma gång vi lyckönska fröken WichThann till det bifall, hon med sin debut förtjenade och vann, tro vi oss böra fästa hepnes uppmärksamhet dervid, att, om hon med sin begåfning i stämma och utseende härnäst ville pröfva krafterna i lösningen ai någon uppgift inom operettens område, ett dylikt försök skulle kunna lända scenen til väsentlig vinning och med visshet torde hafva att Tärna allmänhetens intresse. Mindre teatern har några gånger gifvit La Traviata, den opera af Verdis tredje period som vunnit största popularitet, dels emedar den intresserar såsom ett slags kulturbild dels emedan dess qvinliga hufvudroll är en uppgift, lockande för artistens ärelystnad och tacksam för hennes förmåga. Arbetets utförande innebär rör stockholmspubliken icke så mycket nytt, som Rigolettos och Trubadurens, ithy att. både Violettas och Alfredos parti redan här återgifvits at italienska ar tister, och så, att sgra Sorandis uppträ