Aftonbladet – 24 november 1868, sida 3

flesta äkta män skulle ha lofvat, och nu vär han bunden af sitt ord. Sr Och jag ämnar inte lösa dig från ditt löfte, sade Dora med ett gladt, ömt leende; jag skall vara lika anspråksfull som någon af romansens förtrollerskor mot sin riddare. Låt oss derföre resa genast för att finna Eva frisk och sund, då vi komma fram. Hon är en förtrollerska, tänkte mr Templemore, då han lemnade henne för att ge de nödiga orderna för deras afresa. Hon är inte vacker, inte ens hvad folk kallar täck, och ändå — och ändå! Han behöfde icke ord för att fullborda den tafia som hans fantasi framkallade. Ett ansigte, strålande som solsken, Iyeklien glada ögon och en Smidig, ung gestalt förklarade för honom Doras trollkraft, mera mäktig än blott skönhet och oändligt mera förförisk. Men detta glada anlete var molnhöljdt, och dessa lyckliga ögon blefvo omtöcknade, då han lemnade henne. Hon ville så ogernpa lemna detta paradis; ty hon behöfde tid för att bli något mera för honom än en guldhårig flicka med vackra ögon, Hon måste växa in i hans dagliga lif och blifva en oskiljaktig del af detta. Genom milda lämpor hade hon redan hunnit fram till några af hans hjertas hemligaste kamrar; men hon kände, att mycket återstod, och att en väg, visserligen icke brant, men hemlighetsfull och icke utan fara, ännu skilde henne från det mål, som det var hennes hjertas lust att nå. Hon hade icke någon önskan att herrska, icke ens någon önskan att vinna inflytande, men hon önskade att vara honom så nära som en mensklig kan vara den andra, och hon hade känt sig nästan ledsen ötver att. finna, att sjelfva den lidelse hon ingaf, var ett hinder, som fördröjde hennes framsteg. Om hon icke ens i fullkomlig ensamhet och obunden frihet