Aftonbladet – 24 november 1868, sida 3

ver att mr Templemore, om han än icke var nog oerfaren eller anspråksfull att vänta en så fullkomlig hängifvenhet, hvilket är långt ifrån någon vanlig sak, dock hvarken var till den grad likgiltig eller kall, att han ju icke kände både glädje och stolthet öfver att han väckt den. — Aldrig kunde derför hans ustru ha läst mera ömhet i hans blick än den hon kunde ha läst då — aldrig kunde hon ha. funnit större öfverseende med sina ofullkomligheter än det, han nu var villig att skänka henne för det förlåtliga felet att älska honom alltför högt. Jag har fått bref från Eva i dag, sade han, och han satte sig ned på soffan; hon berättar, att mrs Courtenay trisk och rask anländt till Les Roches, och mrs Luan äfven, tror jag, och här är mrs Courtenays eget bref, förmodar jag. Han lemnade det till henne; men hon räckte det tillbaka till honom. Läs upp det för mig,,sade hon; du taer väl inte illa upp, men mamma säger, att da röfvade bort mig från henne likt en af sabinskorna? Mr Templemore log och lydde. Mitt söta barn, började mrs Courtenay, jag önskar af allt mitt hjerta, att du snart måtte komma tillbaka. Sedan din bröllopsdag har, såsom jag redan berättat dig, mrs Luan varit alldeles odräglig. Jag kan inte styra henne! Jag får säga, att jag tycker, att det var hårdt, att mr Templemore tvang dig att lemva mig på ett så grymt sätt. Jag kan inte begripa hvarföre han tyckte att jag var i vägen. Jag undrar just buru han skall tycka om det, när en man en vacker dag kommer ochrymmer bort med Eva från honom? aJag kommer nog inte att tycka om det,, anmärkte mr Templemore uppriktigt, men jag får väl fiona mig uti det,