Aftonbladet – 24 november 1868, sida 2

ligger hennes hand innesluten i mr Tewplemores, och hennes lyckliga ansigte ser upp i hans. Dessa två göra nu tillsammans denna kärleksfärd, som skall sluta i ett lyckligt hem, för hvilken du spart ihop: tjugu pund. — Ja, vi kunna göra det för detta, tänker John Luan, och han vet icke att den rike mannen har röfvat Konom; och att den qvinna, som sitter vid hans sida och betraktar honom med ett så bedröfvadt ansigte, mer än tubbat honom dertill. Om icke hon hade varit skulle Dora ännu varit fri och icke såsom nu en annan mans älskade hustru; om icke hon hade varit, skulle han kånske slutligen genom enträgenhet vunnit hvad denne andre, mera lycklig än han, hade vunnit genom kärlek. Duser således,, återtog John Luän, i det han högt fortsatte sin tankegång och ännu tänkte på de tjuga punden der uppe, som lågo så väl förvarade i hans skrifpulpet, du ser således, lilla mamma, att jag har fullt upp med penningar. Jag vet, att den snälla Dora aldrig skall klaga öfver vår fattigdom. Ett Jjus tvycktes nu gå upp i mrs Luans själ. Hon grep det med begärlighet. Hon ångrade sig icke och kände icke några sjelfförebråelser; men det skulle vara en lättnad, hr Dora hade varit trolös och brutit sitt löfte. Hon har således gifvit dig sitt löfte? utbrast hon och knöt sina händer. Hon har gifvit dig sitt löftel Gitvit mig sitt löfte att gifta sig med mig? upprepade John. Nåja, än sedan då? Hur kunde hon våga det? ropade mrs Luan och upphetsade sig till ett slags raseri. Hur kunde bon våga göra det? Hör på, mamma, du får inte tala så der! sade John i bestämd ton. Dora och jag ha rättighet att följa vårt eget hjerta i detta