Aftonbladet – 24 november 1868, sida 2

ij osten för nordpolstararne, en est, hvilken, enligt hvad vi i går berättade, lördags afton gafs i Göteborg, beskrifves if G. P. på följande sätt: Sedan en enkel sexa integits och bålar framatts, föreslog landshöfdiogen grefve Ehrensvärd skålen för H; M:t konungen, landets fader och retenskapernas beskyddare,, hvilken skål tömdes under hurrarop och efterföljdes af folksången. Dr Ch:s Dickson utbragte derefter i varma och njertliga ordalag en välkomstskål för de återkomna vetenskapsmännen, Denna besvarades af prof. Nordenskiöld i ett längre intressant föredrag, deri han redogjorde för expeditionens naturvetenskapliga och geografiska resultater. Prof. N. ansåg att han nu, då han stod omgifven af de festa bland dem, hvilka genom sina frikostiga uppoffringar möjliggjort den svenska arktiska upptäcktsresan af år 1868, borde något utförligare redogöra för i hvad mån densamma motsvarat de förväntningar, man hyste, då expeditionen utrustades. Tal. kastade en blick på föregående, såväl svenska som utländska expeditioner af samma art och framhöll de företräden, den nu slutade kunde sägas ega framför fordna af svensk man ledda, såväl med . afseende på fartyget och dess utrustning som antalet af åtföljande specialister i naturvetenskapens olika grenar. Derjemte påpekades fördelarne deraf att det vid denna expedition liksom vid de föregående svenska varit unga vetenskapsmän med friska krafter och varmt iutresse för sitt mål, som fört vetceuskapens vapen. Vid de utländska arktiska undersökningsresorna hate deremot företrädesvis gamla, i vetenskapens tjenst grånade veteraner utsändts, hvilka betraktat företaget mera som en angenäm diversion från studerkammarens enformighet, än som ett arbete, det der kräfde stora offer af varm hängifvenhet och outtröttliga sträfvanden. Tal. öfvergick derefter till en framställning af de resultater, som blifvit den reetia vinsten af denna expedition. I geologiskt afseende kunde de utländska forskningarne mäta sig med de svenska. Icke så i botaniskt och zoologiskt. Genom de af Sofias, vetenskapsmän gjorda undersökningar och insamlingar bade man nu kommit så längt, att Spetsber gens fauna och flora äro bättre kända än snart sagdt något af Europas äldsta kulturländers. I detta afseende återstår således föga att tillägga, åtminstone af något allmänmare intresse. De magnetiska och meteorologiska undersökningarn hade bedrifvits med all ifver och skulle ha unnat bli af ewt oberäkneligt intresse i vetenskapligt och af största betydelse i rent praktiskt hänseende, om icke oöfvervinneliga naturbinder lagt sig i vägen för deras fullföljande under vintern. Med afseende på det geografiska ändamål, man föresatt sig, hade allmänheten måhända väntat mera lysande resultater och kunde tal. icke förneka det ju hän sjelf i någon mån gifvit anledning till dylika förväatningar. En historik gafs öfver de försök som af holländare, ryssar och engelsmän i denna riktning blifvit gjorda. Det hade lyckats dem li a litet som oss att bryta polarbassinens istäcke. Och numera, efter de jerfva,.men fåfänga ansträngningar, som af Soa gjorts att framtränga genom polarhafvets drifismassor, funnes väl näppeligen någon — den lärde Petermann måhända undantagen — som trodde på tillvaron af ett navigabelt farvatten i trakten af fo Jemte den för den svenska expeditionen edrande omständigheten att vid intet föregående tillfälle något Spetsbergsfartyg bevisligen nått en högre latitud än Sofia,, hade således det vigtiga resultat vunnits, att det, snart sagdt, blifvit till evidens bevisadt att, skall nordpolen trampas af mensklig fot, så måste annat trafikmedel än fartyg användas. Derhän skall det troligen också gå, ty den tid måste komma, då menniskan skall ha gevomforskat hvarje vrå af det stoftgrand i universum, på hvilket hon fått sin boning sig anvisad. Utan tvifvel finnes det också tillräcklig fåfänga hos nationerna för att väcka till lif en ädel täflan om hvem som först skall få plantera sin fana på den punkt af jordklotet, om hyars uppnående man i sekler drömt. Tal. afslutade sitt med spänd uppmärksamhet afhörda föredrag med en varmt hållen teckning af Sverges framtida uppgift, att såsom de fredliga idrotternas och vetenskapernas anborne målsman till egen ära och mensklighetens välsignelse gå att kämpa och vinna segrar i civilisationens, i humanitetens tjeust. Dr Dickson höjde derefter ett glas för Sofias, befälhafvare frih: von Otter, dr Nyström, löjtnant Palander och Sofias öfriga befäl, underbefäl och besättning. Frib. von Otter tackade för skålen och påpekade att det endast varit frikostighet samhälles sida som kunn.t möjionen. Dr P. Ödman föredrog d