Aftonbladet – 21 november 1868, sida 2

DORA. Roman i två delar af JULIA KAVANAGEH. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman. Det är en gåfva från 0se, sade hon; från honom såväl som från mig, det behöfver jag väl knappast säga tant, tillade hon med ett leende, ty ringen var tydligen mycket dyrbar, och ni måste nu se glad ut, tant. Om en romantisk, högsint qvinna bade känt hvad mrs Luan i detta ögonblick kände för mr Templemore — han, som hade beröfvat hennes son den flicka han i så många år hade älskat — skulle hon sannolikt ha kastat ifrån sig ringen och hållit ett för maningstal. Men ehuru mrs Luan icke brydde sig det ringaste om gåfvan och hatade gifvaren med hela det oresonliga hat, som man alltid finner hos den som gjort orätt och derefter känner behof af att låta den törargelse, som hans egna gerningar framkallat, gå ut öfver någon, var hon dock hvarken romantisk eller högsinnad. Hon såg endast ond och butter ut. Tant, hvad fattas er?, frågade Dora. Hvad skall John säga?, frågade mrs Luan i sin tur. Doras färg flydde vid denna fråga. Jag beklagar John, tant, stammade hon 3. 174. 176, 178, 1980. 181, 184, 185 198, 213—216, 219, 221, 224, 33, z 236, 239, 210, 244—247, 7—271. f) Sa A B 187. 191—