Aftonbladet – 21 november 1868, sida 2

John Luan betraktade henne med fullkomlig likgilighet. Det är ju någonting helt vanligt här i London, svarade han. Jag trodde att du hade starkare nerver, lilla mamma. Det förvånar mig verkligen att inte Dora, skrifver, tillade han en smula otåligt. Du bar nu varit här i tre dagar, och jag väntade att hon skulle skrifva. Mrs Luan svarade att Dora icke hade tid, eftersom Eva icke lemnade henne ett enda ögonblick ledig. Nå jan, svarade John helt gladt, jag vill hoppas att hon inte länge skall komma att förbli guvernant — jag är nästan säker på den platsen, du vet, och — sedan gifter jag mig med Dora, så snart jag får den. Han fästade en något tveksam blick på sin mor. Ehura det aldrig hade vexlats ett ord dem emellan rörande denna sk, visste han att Dora, sedan hon miste sin förmögenhet, icke var en sonhustru efter mrs Luans sinne. Men detta var en sak i hvilken John var fast besluten att råda sig sjelf, och han tänkte att detta tillfälle kunde vara så godt som något annat till att meddela henne sitt beslut. Du kan inte vifta dig med bhennen, sade mrs Luan ifrigt; ni äro ju köttsliga kusinerl Nå ja, lilla mamma, kungar och drottningar gifta sig med sina knsiver; hvarföre e då inte doktorerna äfven ha samma rättighet ? Du har inte råd till det, sade mrs Luan riot och skakade på hufvudet; det har du inte, John! (Forts.)