Aftonbladet – 21 november 1868, sida 2

— jag är verkligen mycket ledsen för hans skull. Och hvar ämnar du bo? frågade mrs Luan, i det hon bytte om samtalsämne. Skall du bo här? Åh, tant, hvad tänker ni på? sade hon muntert. Tror ni att mr Templemore vill bo i ett hus med bara åtta rum? Nå, men hvar är det? fortfor mrs Luan. I hvilket qvarter?, Uti intet qvarter alls, svarade Dora ännu helt road. Tror då tant att mr Templemore har hus öfverallt? Han har bara ett som är hans eget, såvidt jag vet, och det är det hus, till hvilket vi nu skola resa, nemligen Deenah! Mrs Luan såg upp med plötsligt deltagande. Du reser således bort? sade hon. Ja visst, efter frukosten, och det är derföre som jag känner mig så glad och tacksam för att tant kom. Stackars mamma slipper nu att bli ensam.n Och du far äfven i dag, fortfor mrs Luan, och är i Irland ännu i dag? Nej; mr Templemore vill att jag skall se Vorth-Wales. Jag vet inte när vi komma ill Deenab. . Hon såg med någon förvåning på sin tant. Flon kunde icke begripa hvarföre denna resa syntes intressera mrs Luan till den grad, att iennes ansigte hade blifvit ljust och klart, såframt hon hade nämnt den. Men så var let, mra Luan såg nu helt munter och liflig it och sade att hon ville gå med. Det gjorde won äfven, och Dora stannade ensam qvar, .emligen allvarlig och tankfull. Mr Templemore satt ensam i salongen och räntade på sin hustru, då dörren gick upp. Han trodde att det var Dora, och med den naning en hvar känner att skynda till mö