Aftonbladet – 20 november 1868, sida 2

och Paris med harm tillbakavisas såsoi en skymf mot le point dhonneur. Och hvarföre? Derföre att på vår europeiska kontinefit fölket alldeles icke tillfrågas om sin vilja i militära och internationella angelägenheter, derföre att det har alldeles ingen röst i dylika saker, derföre att man i dessa afseenden går på att regera absolutistiskt. Men så länge menniskornas högsta intressen förbli öfverlemnade åt furstarnes och kabinetternas godtycke, förblir äfven fredens upprätthållande en omätbar storhet och en tillfällighet, en nyck, ett maktbegär kan släppa lös olycksödet. Konung Wilhelm och Napoleon III och ingen annan i Preussen och Frankrike afgöra öfver krig och fred. Hvardera af desse suveräner förfogar öfver en million bajonetter; hvardera af desse i den sista lefnadsperioden framskridne män vill, innan han afträder från skådeplatsen, ha uppnått ett bestämdt stort politiskt mål. I dessa personligheter, deras bekanta sträfvanden, den frihet från skrankor, med hvilken deras vilja befaller öfver de af dem beherrskade folkens samlade kraft, deri ligger faran för freden, och den farhågan är alltid grundad, att kabinetternas alla för freden gynnsamma ansträngningar sammantagna i längden icke skola lyckas, så framt man icke genast och icke först efter två, tre år, såsom lord Stanley säger, ärligt afrustar och afväpnar.