Aftonbladet – 19 november 1868, sida 3

d j -—ea (EE Cr MW EE RT (öfvervintring vid lutan att draga framåt. 0 i sin tur stannade på grund på kolboxen hvars svarta innehåll gifvit en viss färg åt det hela. På bordet var likväl en inbjudande syn der lågo ölbuteljer i sällskap med en flaska af ljusare innehåll, det hela omgifvet af bröd, smör och ost. Glas syntes ej till och voro äfven öfverflödiga, emedan de knappast kunnat användas. Oaktadt all den oreda, som rådde i vår förut så hemtrefliga salong, oaktadt vattnet stod ända upp till knäna, så var dock denna frukost den mest smakliga, som under hela resan blitvit förtärd. En löjeväckande syn af annat slag erbiödo de af matroserna, hvilkas arbete bestod i att fylla pytsarne på trossbottnen. Tillföljd af rullningen slungades vattnet hit och dit, så att de ömsom stodo deri till midjan och ömsom på det torra. Härvid gällde det att passa på med ämbaret då störtvågen kom, men oftast skedde detta så våldsamt, att de på det hala jerngolfvet förlorade fotfästet och lågo plaskande vid hvarandra likt grodor i en pöl. Då man besinnar att vattnet var omkring 0 gr., så måste man medgifva att det fordrades en ovanlig grad af ihärdighet att hålla ut med detta arbete 9 å 10 timmar. De stackars maskingastarne hade äfven, isynnerhet i början, en svår olägenhet att utstå. Vattenlangningen ifrån trossbottnen gick öfver ett glest jerngaller, som utpjorde tak till maskinrummet, och för hvarje ämbar som kom spilldes en god dosis, som i form af regndusch drabbade de sotiga gestalterna der nere. Emedan det ej var deras kamrater, som åstadkom detta onda, så höllo de tåligt ut dermed ett par timmar, men skickade slutiigen en deputation, som i valda ordalag anhöll om förskoning fran denna tortyr. Saken afbjelptes lätt med en pressenning öfver gallret. Omkring klockan 6 fälldes ankaret i Sneerenberg bay; fartyget krängdes så att läckan kom öfver vattnet, och numera var det en ätt sak att göra läns med maskinpumpen. Vår stackars fröken såg dock något miserabel ut, långa fransar af is hängde rundtomkring sidorna, seglen voro öfverallt styfva af en flere tum tjock isskorpa, och taklaget var som kokadt i sockerlag. Temperaturen hade varit omkring — 5 gr., och hvarje störtvåg lemnade sitt bidrag till denna utstyrsel. Under den svåra sjögången visade sig den öfver Re styrhuset gjorda öfverbyggnaden synnerligen praktisk, ty den förutan skulle styrhuset af de väldsamma sjöarne slagits sönder. Ofta slog vågen emot med sådan kraft, att far-; tyget för ett ögonblick förlorade sin hastighet och stod skälfvande i hela skrofvet. Några fönsterrutor i styrhuset blefvo dock sönderslagna. Den 5 Oktober börjades dermed, att chefen tackade manskapet för deras under gårdagen visade käckbet. Dercfter lyftades ankar och kosan stälides till Kingsbay, hvares faons en ypperlig hamn, ji hvilken reparationerna kunde verkställas. Dit anlände vi på aftonen efter en fredlig seglats i vackert vä der. Efter en närmare undersökning af I kan blef det under de följande dagarne så smånivgom klart för en hvar, att det ej numera var att tänka på några irrfärder bland drif-isen, hvilket det betydligt medtagna kolförrådet ej heller skulle tillåtits Hittilishade programmet varit ovilkorlig öfvervintr Ts Å händelse ett nytt land med dräglig hann skulle upptäckas, men i avnat fall sannolik Sju-öarne. Detta program måste nu öfvergifvas, och intet annat aterstod än att tänka på hemfärden. Likväl beslöts att göra ett fö att komma till Tusen-öarne, hvarest arbete i vetenskapligt hänscende fanns att uträtta, och på nedresan skulle Beeren Island anlöpas, om vädret tillJät. Tiden tillbragtes i Kingsbay med att reparera, observera, fotografera, rita m. m. och förgick ganska snabbt. Först den 12 voro vi klara till uppbrott, och detta var också på högsta tiden, ty redan förut hade hamnen, som var fulipackad med drif-isstycken, lösryckta från glaciererna, börjat tillfrysa, och till en öfvervintring i Kingsbay, kände sig ingen hågad. Färden gick nu de närmaste tre dagarne under temligen gynnsamt väder med Tusen-öarne såsom mål, men den 16 visade det sig vara omöjligt att med trygghet närma sig dessa öar, ty drif-ismassor började uppträda här och hvar. Kursen ändrades, och nu återstod besöket på det ödsliga Beeren Island. Det var med mycken sakvad vi öfvergäfvo planen att komma till vist hållit sig undan under hela vår vistelse på Spetsbergen, sannolikt af froktan för Remingtonsgeväret. Vi seglade nu söderut, men öfverraskades snart af grundt vatten, hvars djup fortfor att minskas till dess vi om aftonen hade! endast 1ö-å 20 famnar. Detta var en köa till farhågor, synnerligast som vinden friskade i och senare på aftonen växte till full storm. Under supetn i salongen började en häftig rullning låta märka sig på temligen osvikliga tecken. En presenterade sin moitie en kopp varmt tö i rockärmen, en annan föll uuder bordet med stol och tallrik etc. Dessa missöden mottogos med glam och munterhet, men då vi efter supån Begäfvo oss upp på däck, då hade ingen mera mod att glamma, ty den dånande stormen och brusandet af de väldiga vågorna voro dertiil alltför vördnadsbjudande. Då och då glänIste den molnhöljda himmelen af en flammande nvorrskensblink, som med sitt magiska skimmer upplyste det dystra skumhöljIda hafvet. Sofia låg bi, som det heter på Isjömannaspråket, d. v. s. hölls upp mot vinden jemnt så mycket att segeln voro fyllda Hoppande upp och ned för hvarje våg, vräktes hon framåt endast med vågornas tillhjelp. Vinden var ostlig och vi hade Beern Island i lä; detta jemte det grunda vattnet gjorde att vi med en viss oro motsågo hvad komma skulle. Att nu anlöpa Beeren Island var ej att tänka på, man var tvärtom belåten med att slippa af med den dystra ön så fort som möjligt, En något pinsam natt tillbragtes, under häftigt bombardement i hyttorna at böcker, kammar, borstar m. m., hvilka i yrande fart slängdes omkring. Andtligen dagades det åter, men domen ljöd att fortfarande ligga bi. Fnurriga och missnöjda, icke med domaren, vår chef, ty till honom hyste enhvar obegränsadt förtroende, men med väderleksförBö oo oo a 2 AA hard TX OO : ! q i Å l l L ; j I J j lj Tusen-öarne, ty utom det vetenskapliga, som . derstädes stod att vinna, hade alla närt det : hoppet att ändtligen få se isbjörnen, som en-I. j