Aftonbladet – 18 november 1868, sida 3

en öm och dock stolt qvinna. Ditt giftermål var en pojkes dårskap; det andra valet vittnade icke om din mannaålders klokhet; men hvad du icke hade med den ena qvinnan och aldrig kunnat få med den andra, det kan jag gifva dig. Ty jag är ungdom, och jag är kärlek, och jag kommer. endast en enda gång i en mans Mif, om jag kommer, ochshan, hvilken jag besöker, utan att han förmår hålla mig fast, har aldrig varit värdig, att ega mig. fven en mera lugn och kall man än mr Templemore var skulle man förlåtit, om-han lyssnat till en sådan fresterska. Han tvekade och öfverlade med sig sjelf; skulle han skrifva och hoppas att den terassen med sitt numro fem skulle komma till rätta, eller skulle han söka och finna flyktingen och med tillhjelp af den ledning han erhållit med lätthet läsa sanningen i hennes ansigte? Han kunde icke motstå denna önskan. Han kunde icke motstå det hemliga hoppet att det, som han denna dag hade hört, var sapning. Och framför allt kunde han icke motstå den längtan han kände, att försäkra sig ombesittningen af Dora Courtenay och kalla henne sin. Hon var för honom i denna feberaktiga stund hvad mången utsökt relik af forntida konst hade varit för honom under det sista året — en längtan, som måste tillfredsställas till. hvad pris somv helst. Jag förmodar att det hade varit bättre för mig att jag aldrig hade -sett henne, tänkte han, och stod ännu villrådig på sitt ödes tröskel; att det hade varit bättre för mig att jag aldrig hade gått till hennes hus eller fört henne till mitt; men nu är det för sent att tänka derpå. Hon hade förlorat allt för min skull. Frid, godt rykte, verldens aktning, utsigt till ett hederligt giftermål, allt förgicks på en enda timme för mir skull; och skulle jag då vara så sjelfvisk och så hjertlös att jag inte ville fe henne upprättelse — att jag inte skulle vilja betala henne tiofaldt och förvandla den skymf;som drabbat henne, till en öväntad lycka Det ligger någoting herrligt uti makten att