Aftonbladet – 16 november 1868, sida 3

mentet af den 12 November 1844, må hi il radshöfdingars, landssekreterares och land kammererares enkors understöd ej pantfö skrifvas; likaledes fritagas igt k. regle mentet den 25 Augusti 1852 tullstatens er skilda pensionsinrättning och enligt k. regle I mentet af den 25 Juni 1863 civilstatens per sionsinrättning samt enligt k. reglementet den 5 Februari 1864 allmänna enkeoc pupillkassans pensioner, såväl som enligt 1 förordningen af den 25 November 1865 ar måns pensionskassas pensioner och gratiale En regel kan hafva sina undantag, me om en lagparagraf blir föremål för allt fö många förklaringar, eller undantag, då ä tiden inne att utstryka sjelfva grundbestäm melsen. Genom införsel i lön bortpantas e ännu icke verkstäldt arbete. Lönen är de vedergällning staten gifver embetsmannen fö det arbete staten af honom fordrar. Dett är ett utbyte af tjenster, som är behörig Men att i förskott uppäta eller på anna sätt på förhand förfoga öfver den lön, sta ten utlofvat och sedan lemna derhän huru vida och med huru stor kraft arbetet kom mer att fullgöras, det är att tillåta brytan det af det träffade aftalet. Lönen är en ve dergällning och i allmänhet en noggrannt af vägd eqvivalent för det arbete, man begär men enhvar som gör ett arbete bör vara besittning af sin fulla arbetskraft. Har em betsman blifvit försatt på half sold, vare sig genom eget förvållande eller uppmuntrad dertill af en orimlig lagstiftning, så inträda bekymmer för den dagliga utkomsten och dette kan ej annat än inverka menligt på arbetsförmågan, arbetsgifvaren till förfång. I detta såväl som i många andra fall, har man åsidosatt statens rätt för den enskildes. Vore en införsel i lönen utan allt inflytande på det arbete, som skall fullgöras, så visar detta att staten kunde erhålla det erforderliga arbetet för halfva kostnaden och då är en lönenedsättning berättigad. Detta är dock i Jallmänhet visst icke förhållandet, utan man Idrager sig fram så godt man kan och statens tjenst går med half maskin, Borgenärs rätt skulle man. måhända anse förnärmad, genom att ej vidare meddelst lagens tillhjelp bereda honom en säkerhet i gäldenärs tillkommande löneinkomster. Ehuru vi anse, att fordringsegares rätt må göras gällande mot all gäldenärs egendom och så långt han dermed gälda gitter, så kunna vi, lika litet som vi anse fordringsegare böra tillerkännas någon rätt öfver ärlig gäldenärs erson, lika litet anse honom böra ega lagiga anspråk på ännu icke af gäldenären verkstäldt arbete. Kapital, i hvilken form det än framträder, såsom fast eller lös egendom, är ingenting annat än verkstäldt arbete. Men om detta icke kan bestridas, så nödgas man väl ock medgifva, att det arbete, som jag ämnar verkställa, ännu icke är kapital; och att således man icke rätteligen kan eller. bör anse ett embete såsom en egendom, hvars framtida afkastning kan pantförskrifvas. Lagkomiten har icke motiverat bibehållandet af detta stadgande i utsökningsbalken, utan helt enkelt anmält, att den bibehållit hvad i detta ämne förut varit stadgadt och dervid gjort ett eller annat tillägg,. Lagberedningen har deremot följande högst märkliga yttrande i ämnet: Då de löner, staten anslagit åt sina embetseller tjenstemän, i allmänhet ej må antagas vara beräknade till högre belopp, än som fodras för hvarje sådan persons bergning och öfriga förnödenheter, i och för en ändamålsenlig utöfning af embetet eller tjensten, skulle det. med skäl kunna sättas i fråga, huruvida statens rättmätiga anspråk på embetseller tjenstemannens tillbörliga verksamhet medgåfve, att något afdrag på den för honom i det allmännas intresse bestämda lön finge ega rum för up) fyllandet af hans enskilda förbindelser, i vidsträcktare mån, än han möjligen kunde vara i stånd att, genom besparingar, dertill bereda -sig tillgång; men som det hos oss, ehuru lönerna här i landet visserligen icke äro större än annorstädes, varit i långliga tider tillåtet, att införsel till gäldande af embetseller tjenstemäns skulder må meddelas i hälften af deras löner, har lagberedningen ansett sig nu icke böra föreslå någon hufvudsaklig förändring häruti. På de verkligen goda skäl, som här blifvit anförda af Tagberedningen anse vi att nu icke längre bör fördröjas med borttagandet af denna lagparagraf. Man har genom en mängd undantagsstadgar ansett sig böra fritaga pensioner från möjligheten att intecknas, men alldeles samma skäl äro tillämpliga på löner. Till det redan anförda torde uppmärksamheten böra fästas på att den rätt man velat tillägga embetsmän att låta inteckna sina löner visserligen i någon mån ökat löntagarnes kredit i och för vigilans och borgensförbindelsers ingående; men embetsmän, som icke i och för personlig redbarhet eller enskild förmögenhet förtjena och åtnjuta kredit, böra icke på ett lika tillkonstladt som skadligt sätt derutöfver erhålla någon sådan. Lagberedningen har ansett sig behöfva genom ett särskildt stadgande undanröja allt tvifvel om att det icke är någon annan lön eller pension, hvari införsel. kan erhållas än som utgår af staten eller allmänna verk och inrättningar: På det ingen må falla på den orimliga tanka, att införselväsendet äfven skulle kunna tränga sig in uti de förhållanden, som emellan enskilde husbönder och tjenare ega rum. Skall således staten fortfarande hafva sämre rätt emot sina tjenare än den enskilde? Detta torde icke kunna fortfara om man ej vill förklara: embete vara egendom, 1 8or Pre P4 ek AA a RN, FE Est eta si a Sn ar a a ME EE EN NORGE. En vacker hyllning egnades den 12 dennes PK JTIPS FöRa Vy It ÄN Kd DS NT BRA La GR ET EN 0