Aftonbladet – 16 november 1868, sida 2

hennes ma och hufvudlösa beteende hade medfört dessa sorgliga följder. Men, miss Courtenay, ni skall säkert tro mig, då jag säger er, att jag alltid beundrat er, och att det är all sannolikhet för att jag, om jag hade Varit en fri man, för längesedan skulle ha kommit till er i det ärende som fört mig hit i afton. Dora kunde icke låta bli att betrakta honom med så mycken förvirring, tvekan och örvåning, att det aflockade honom ett leende. Gör ni min smak och mitt omdöme så orätt, att ni antager att jag inte skulle kunna se och bedöma edra många och stora gåfvor ? frågade han i öfvertalande ton. Tro mig, bästa miss Courtenay — hvarken doktor Richard eller mr Templemore. har varit så blind eller så likgiltig som ni inbillar er. Huru skulle han väl kunnat besöka er nästan dagligen utan att beundra er? Han talade med en värme och en aktningsfull ömhet, som rörde Doras hjerta i dess innersta djup. Med ett slags förskräckelse kände hon sitt fasta beslut gifva vika, og hon upprepade nästan i förtviflan sitt afslag: Nej, det kan inte låta sig göral Mr Templemore såg upprörd och bestört at. I sådant fall dömer ni mig till ensamhetp, sade han; ty huru skulle jag väl kunna jifta mig med en annan qvinna och bli lycig med henne på samma gång som ni lider för min skull. Min stolthet, min heder och mitt samvete förbjuda mig det lika mycket! Jag lider-inte, svarade Dora och böjde sitt hufvud med en stolt, förnekande rörelse. Och ni står fast vid ert afslag? Jay det gör jag. Han reste sig upp, men icke för att lemna