Aftonbladet – 13 november 1868, sida 3

entre see (Insändt.) Några ord till on annan omnibusfarare. Förvånad öfver er lyckliga fantasi att anso en omnibusfärd liktydig med en vistelse i Arkadien (se er egen fria öfversättning af den tyska frasen) måste jag för öfrigt me gifva, att ni i edra anmärkningar öfver min lilla uppsats visat ganaka mycken skarpsinnighet. Ni har sannerligen vätt deri, att om man under regnväder sätter Sid på en bänk, blir man våt — såvida ej denna bänl står under skjul, hvilket ju kunde vara en händelse att någon praktisk menniska tänkt på, Så var åtminstone min moning, men den var ui visst icke pligtig att fatta, lika litet som ni behöfde begripa att jag, då je talade om vattenflaska, ej insåg mig bärskildt behöfva nämna tillhörande as, minst för folk som ej har för vana att dricka direkt ur flaskan, och dit räknär jag både er och mig. Jag finner a mtydander at Jeg varit högst ui ofullständig i mina antyd; som ett ytterligare bevis på dena ofullständighet har jag förgätit att nämna det i flaskan äfven borde far Fo Tate. Jag skyndar härmed attreparera mitt tel. Ni har kanske rätt i det äfven, att jag, om jag nedlade mina kapitaler — ifall Jag a sådana — i de omtalade schwelzerierna, skulle lura mig ce; dock i alla hänseenden är bättre da) a och hvad särskildt edra siffror ; ätfar, vågar jag visst ingen opposition. Den som, likt er, räknar äfven (a:dels passagerare, har något af Sesemann i sig, som kan göra till och med en nutidens räknemaskin häpen, mycket mera då a sådan opraktisk menniska som mig, Ni torde emellertid observera att jag icke påstår det schweizerierna skulle uteslutande existera på omnibusfararne; så opraktisk är jag icke. Ej heller har jag avsett det vara omnibusbolagets skyldighet att inrätta väntsalar, detta bolag, om hvilket jag ju yttrade att jag hört att det ändå gör årliga