Aftonbladet – 13 november 1868, sida 2

vi i dag erfarit, vara ganska betänkligt. — Krigsvetenskaps-akademiens högtidsdag firades i går afton i närvaro af akademiens beskyddare H. M:t konungen och dess förste ledamöter hertigarne af Östergötland och Dalarne. Utom akademiens nuvarande förste och andre styresmän, general-löjtnant J. af Kleen och f. d. statsrådet grefve H. L. H. Hamilton samt dess hittills varande sekreterare, generalmajoren J. A. Hazelius, bemärktes ett stort antal öfrige officerare, 20 kadetter samt åtskilliga andra inbjudna personer. Sedan förste styresmannen på öfligt sätt helsat konungen, erhölls ordet af generalmajor Hazelius, som, efter en kort erinran . om civilisationens framsteg i vår tid, hvilken borde göra krigen umbärliga, fästade upp-l märksamheten på de framsteg krigskonsten numera gjort och på den ståndpunkt i afseende på krigsrustningar, hvarpå Europas armåer för närvarande befinna sig, hvarvid tal. bland annat yttrade att aldrig sedan Napoleon den I:s tid hafva alla makter stått så rustade som nu och två af dem till och med med handen på fästet. Betydelsefull ansåg tal. denna ställning vara, då, i händelse kriget bryter löst mellan dessa två, det snart kan omfatta alla sex makterna. De stående armåernas numerär hade öfverallt blifvit ökad till förfång för ländernas utveckling, och hotade, om det än vidare skulle så fortfara, att blifva en verklig landsplåga. Derefter vidrörde tal. förhållandet i de mindre staterna och yttrade, hvad redan förut en gång blifvit antydt, att för vårt land vore det nyttigast att bereda sig ett litet men godt försvar, dervid folkbeväpningen och beväringen komme att utgöra ett understöd för den Fd ör oss alltid nödvändiga stående armön, förutan hvilken folkbeväpningen, hvilken ej är annat än en beväring, icke kan bestå. En folkbeväpning utan vapen, utan befäl, utan undervisning och utan fästningar, utgör intet försvar och moi allt detta blefve ju folkbeväpningen en armå, Sekreteraren tillkännagaf att akademien till täfling emottagit tvenne skrifter, af hvilka den ena utgjorde svar på akademiens prisfråga: Hvilket är det lämpligaste skjutvapen för svenska kavalleriet? Detta svar, författadt på norska och försedt med ett latinskt motto, nämndes såsom väl och redigt författadt och kommer att i akademiens handlingar införas. Den andra skriften utgjorde svar. på frågan: Hvilka förändringar i fältbefästningars konstruktion blifva nödiga i följd af det refflade artilleriets införande? och var författad af löjtnanten vid fortifikationen Archadius Berglund, hvilken tillerkändes akademiens bronsmedalj, som vid detta tillfälle af konungen till pristagaren öfverlemnades. De för år 1869 af akademien uppställda prisfrågor komma inom kort att genom tidningarne offentliggöras. eneralmajor Hazelius nedlade derefter sin sekreterarebefattning, ett förtroende hvarmed han fem gånger utan afbrott blifvit hedrad och sålunda i ett fjerdedels sekel uppburit. Derefter meddelades de föreskrifna årsberättelserna af föredraganden i taktik: kapt. frih. H. Raab; i artilleri: kaptenen K. A. Rjling i befästningskonst: kaptenen E. G. Klingenstjerna samt i sjökrigsvetenskap: öfverste A. v. Feilitzen. Andre styresmannen, grefve Hamilton, lemnade derefter värdiga och vältaliga minnesteckningar öfver de under året hädangångne ledamöter i akademien, nemligen f. d. stats-, rådet J. Wern, ryttmästaren M. Leijon, f. d. generalmajoren C. J. Hederstjerna, f. d. öfversten frih. C. O. Mörner, kaptenen A. L. Strandberg, f. d. faktoristyresmannen J. R. Stårck samt generallöjtnanten C. Akrell. Grefve Hamilton meddelade derefter att akademien till ledamöter i dess första klass kallat generalfälttygmästaren C. H. HägerI flycht samt generalmajoren, chefen för forti. fikationskåren frih. Br. A. Leyonhufvud, I samt till ledamöter i akademiens andra klass: öfverstelöjtnanten i artilleriet F. H. Staaf, expeditionschefen i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, frih. C. V. G:son Leyonhufvud, kaptenen och generalstabsoffiDIN CRT RAR TRE ERP IDE ITIS BN INATT