Aftonbladet – 13 november 1868, sida 2

Med detta svar kom modren tillbaka. Mr Templemores kinder blossade, då har hörde mrs Courtenay meddela sin dotters svar. Jag vill visst inte tvinga mig på någor menniska och allra minst på ett frantimmer sade han efter ett ögonblicks tystnad, mer detta är inte något vanligt fall, och jag kar inte skrifva. Jag måste ännu en gång träffe miss Courtenay, och hon måste ännu en gång höra mig. Jag har inte någon förklaring at ge, eller någon ursäkt att framföra; men jag har någonting att säga, som hön inte med rättvisa bör kunna neka att lyssna till. Jag hoppas att jag en annan gång skall finns henne mera eftergifvande., Men ursäkta mig, mr Templemore, sade mrs Courtenay litet snpäft, oborde ni verkligen alls komma hit? Mr Templemore betraktade de båda qvinnorna med mycket allvar. Viljen ni bevara min hemlighet? frågade han med dämpad röst, Efwer ett ögonblicks tystnad svarade begge att de ville det, Nåväl då; det är min afsigt att be miss Courtenay bli min hustru; men jag önskar att be henne sjelf derom... inte genom någon annan eller ens genom bref. NH Mrs Courtenay brast i tårar och yttrade ett varmt: ud välsigne er Mrs Euans ansigte ljusnade; men hon sade icke ett ord. Vill pi nu söka förmå miss Courtenay att bevilja mig ett samtal, mrs Courtenay? Dee skall försöka, mr Templemore... jag skall försöka. I sådant fall Ktar jag på er, och efte som min närvaro bara håller miss Courtenay fången på sitt rum, vill jag önska er båda god natt.a