Aftonbladet – 12 november 1868, sida 3

lärer lemna Sverge, af allt vårt hjerta önska henne lycka under den framtid som väntar henne, och som, då hon tydligen skrider framåt emot det högsta i konsten och hennes röstmedel derjemte tyckas tillicke aftaga, säkerligen skall, blifva rik på gagn för konsten och beröm för konstnärinnan, kunna vi ej underlåta att lifligt beklaga det en sångerska, som med så mycken intelligens fyllt flere af den dramatiska musikens mest fordrande uppgifter, icke tillhör den svenska scenen; att vi nu hafva nödgats endast i en konsertsal lyssna till den mest dramatiska qvinliga artist i den högre stilen, som Sverge under senaste tiden egt, under det att scenen icke sällan företer en, visserligen såsom sådan förträfflig — konsertsång, Det tyckes oss som om kongl. operan nu, då den, 1 den italienska, fått en rival, som visat sig vara farligare än någon kunnat ana, skulle väl behöfva de krafter, som möjligen statt att vinna, för att upprätthålla den dominerande ställning, denna scen bör innehafva, och som det vore en olycka för konsten att den ens periodvis skulle kunna förlora. PRIUS ANSER