Aftonbladet – 12 november 1868, sida 3

å JULLOV altL — HPDARTL IVRADE SAUURALUA — Bly såsom det väntades, bestämd till 8 procent. Längstyrelsernas tredje årsväxztberättelser. Oefleborgs län: Sedan andra årsväxtberättelsen afgafs har väderleken under hela Augusti månad-varit fortfarande varm och torr samt derigenom påskyndat mogna den af de särskilda sädesslagen, hvilka äfven under gynnsamma omständigheter blifvit inbergade. Den varma och torra väderleken fortfor i början af Septomber men har sedermera omvexlat med nederbörd och kyliga vindar. Grödån, som i anseende till den tjenliga väderleken tidigt mognade, är af särdeles god beskaffenhet, ehuru till myckenheten något mindre än under medelmåttiga år: och uppskattas afkastningen af de särskilda sädesslaen till följande korntal: Hvete, obetydligt odladt, :de å 5:te kornet i Helsingland samt 6:te å 8:de kornet i Gestrikland; Råg 2:te å 6:te kornet samt i Ugglebo socken åf Gestrikland ända till 20:de kornet; Korn, länets hufvudsäde, 5:te å 7:de kornet; Blåndsäd och hafre 5:te å 7:de kornet; Trindsäd, ärter, vicker och bönor, 6:te å 8:de kornet; Potåtis 6:te å 10:de kornet; Kål, kålvötter och rofvor till bufvudsaklig del förstörda af torka och mask; Linet under medelmåttig afkastning, men afsgod beskaffenhet och lemnande rik tillgång på frö; Höskörden under medelmåttan, men at god beskaffenhet. Årets gröda, ehuru till mängden under medelmåttan, torde i anseende till dess goda beskaffenhet blifva tillräcklig för länets jordbrukande invånare. MUSIK, Fröken Signe Hebbes konsert, tisdags afton, i La Croix salong, beredde på samma gång åhörarne en bland de mest förfinade och äkta konstnjutningar, som hittills under säsongen erbjudits, och sångerskan tillfälle att på ett lysande sätt lägga i dagen sina egenskaper såsom artist, sin genialitet i uppfattningen, sitt mästerskap i utförandet. Bland de kompositioner, fröken Hebbe för aftonen valt till uppgifter, var ingen till sin art lik någon af de andra, men samtligen utfördes de af henne troget och i rätt anda: det enda för återgifvandetraf dem alla gemensamma, var det, som återfinnes: i hvarje äkta konstnärlig framställning, och i hög grad utmärker fröken Hebbes, att inspirationen och reflexionen, naturen och konsten, gå hand i hand, så att framställningen ej är blott ett barn af stundens mer ellr mindre nyckfulla och föränderliga ingifvelser, utan djupt känd och helt medveten bildar ett konstverk med utpriglad karakter. Den stora arian ur ,Fieliov började konserten. Fröken Hebbes föredrag af detta nummer torde hafva varit ett föremål för beundran hos hvarje tonkonstens vän i vår hufvudstad, och konstnärinnan liknade nu, om hon ej öfverträffade, sig sjelf. Bittert nödgas vi beklaga, att icke Beethovens kolossala snilleverk, hvars återupptagande, utan att fröken Hebbe deri skulle utföra titelrollen, tillsvidare ej ens kan ifrågasättas, nu några gånger-i sin helhet fått gå öfver vår lyriska scen. En nyhet var att få höra den utmärkta sångerskan i ett nummer ur donna Annas parti, den stora duon med don Ottavio i första akten. Den eld och kraft, hvarmed fröken Hebbe sjöng sitt parti i denna, den herrligaste af alla duetter, gaf oss en aning om, hvilken totalbild hon skulle kunna gifva af Mozarts ädlaste qvinnogestalt. Efter nämnde två nummer, hemtade ur den klassiska musiklitteraturens begge mest framstående sopranpartier, öfvergick fröken Hebbe till ett helt annat område af den dramatiska konsten, från Mozart till Verdi, ur hvars Don Carlos hon energiskt och uttrycksfullt återgaf en färgrik aria, bredt anlagd och förträffligt skrifven för rösten. Att nu här i Stockholm sjunga italiensk musik är för en svensk sångerska ett vågstycke, men fröken Hebbe lyckades öfver all förväntan, helst detta nummer bland annat tydligt bevisade att hennes sympatiska stämma, sedan hon sist här lät höra sig, väsentligen tilltagit i styrka och soliditet. Sedan sångerskan derefterien duett ur Mignon af Ambroise Thomas, ett till formen fint, men temligen innehållslöst filigransarbete, ådagalagt sin förmåga af elegans i föredraget, kommo till sist några af dessa allom kära folkvisor, hvilka fröken Hebbe, som bekant, återgifver bättre än nåon annan; de må nu vara ett uttryck af ljup lyrisk stämning, såsom den första, eller af lekande humor, såsom den andra (Per Svinaherde,) bland dem, som denna gång föredrogos. I den tredjes tolkning öfverträffade fröken Hebbe vida fröken Enequist, som vi. ofta hört med bifall utföra densamma. Publiken helsade konsertgifvarinnan vid hvarje hennes entröå med starka applåder och gat med blommor och inropningar sin tacksamhet tillkänna. I de begge ofvannämnda duetterna biträddes fröken Hebbe af en musikälskare, på hvars röst och föredrag rädslan utöfvade ett beklagligt tvång. Hr Sauvlet gaf med erkänd, ötverlägsen skicklighet tvenne potpourrier för flöjt, och fröken Fredrika Wichmann, hvars stämma var af synnerligen behagligt intryck, skördade lNifligt bifall för Inez romans ur första akten af Afrikanskan. På samma gång vi, då fröken Hebbe nv