Aftonbladet – 10 november 1868, sida 3

Jag lät dig sofva i natt, sade hon; mern i dag måste jag berätta dig det. Vi måste bort från Les Boches. Jag har redan varit nere hos madame Bernard och uppgjort alltsammans rörande vår flyttning tillbaka till henne; vi resa i dag — ja, om en liten stund. Mr Templemore är ute, och allt kan vara öfverståndet innan han kommer hem. Mrs Courtenay stirrade i stum förvåning, medan Dora lugnt, nästan kallt berättade henne hvad som hade händt. TI början såg det ut som om mrs Courtenay alldeles icke hade varit i stånd att förstå sin dotter; men lötsligt låg olyckan med alla dess följder klar för henne. Dora! ropade hon, i det hon reste sig upp med en sträng blick, hvad var det du sade? Skymfade hon dig i tjenarnes närvaro ? Ja, och på franska, för att äfven Jacques skulle förstå henne. Ack, kära mamma, låt oss skynda oss att komma ur detta hus. För all del, skynda dig! Men att fatta ett så raskt beslut öfversteg mrs Courtenays förmåga. Att lemna Les Roches med alla dess beqvämligheter! Att utbyta detta lugna, lyckliga lif mot det gamla, fullt af fattigdom och försakelser, och derjemte ha vanäran att bära på! Detta var dock ett alltför hårdt öde! Det kunde icke vara möjligt. Men, Dora, invände hon, hvad betyder det väl om mrs Logan såg dig och mr Templemore i skolrummet? Du var väl inte ensam med honom? Jo, det var jag,, svarade Dora. Tant och jag sutto uppe hos Eva, som håde litet feber och var en smula orolig. Tant tycks ha gått och sagt till mr Templemore; men jag var ensam då han kom