Aftonbladet – 9 november 1868, sida 3

Stockholm gjort en uppoffring af Omkring : millioner rdr för jernvägens dragande genor hufvudstaden på sätt som skett, måste stads fullmäktige på förhand afstå från. vilkoret att denna ort, förespeglad oerhörda fördelar ej skulle komma i sämre trafik-förhållanden derigenom att en extra taxa ålades varo och passagerare till Stockholms eldorado, Klar: sjö I Juli månad 1864 utplånades äfvel denna djerfva åstundan och fick. man. tröst: sig med följande beslut: catt stadsfullmäk. tige, med uttryckande af den vissa tillförsigt att K. M:t icke lärer vilja med någon af gift, som icke vore skälig, belägga ifrågavarande trafik, måtte låta det i: denna de framställda vilkor förfalla. Beskedligare kan man icke vara, än då man förlitar si till och med på den framtida kungliga nåden stället för att med hofsam fasthet vidhålls kommunens billiga rätt. Man påminner sig striden om Klara: sjö eller Nybrohamnen. Argumenterna för Nybro: hamnen kunde icke vederläggas på anna sätt, än att man antydde stor beredvillighet att föra banan äfven dit. Undersökningar omtalades eller företogos och man försäkrade sig hafva två alternativer att välja på. En karta utgafs, på hvilken man utlagt grenbanor till alla Stockholms hamnar, ja! ända till Kastellholmen, och med en så glad förespegling tystades mången tviflare, om att Stockholms lycka skulle ligga deruti att blifva öfverkördt. Uti den kongl. propositionen 1863 läses följande: K. M. som anser stambanornas förenande med hvarandra vara af framstående vigt, ej mindre för rörelsen emellan landets olika delar, än för den direkta trafiken till hufvudstaden, hvars förnämsta hamn och saluplatser skulle med denna jernväg komma i förbindelse, vill. c. Vidare läses uti ett Kongl. bref af den 12 Aug. 1864: Från jernvågen utgår ett enkelt spår till stadsgårdshamnen och från detta spar åter ett annat förbi Carl Johans torg och vidare utmed Skeppsbron, hvilka båda sidospår af tillhopa omkring 3500 fots längd, med dertill. erforderlig utfyllnin; fnligt hvad jernvägsstyrelsen upplyst, skulle komma att i sammanhang med sammanbindningsbanan af staten bekostas. Här hafva vi nu två kungliga försäkringar att Stockholm skulle få jernvägsspår på statens bekostnad till sin förnämsta hamn, Skeppsbron. Detta har icke hindrat jernvägsstyrelsen att i November 1866: göra framställning till stadsfullmäktige, hvaruti styrelsen undanbad sig uppfyllandet af detta vilkor, men i stället erbjöd sig. att häfva mera ur tunneln sprängd sten i statssardshamnen, ett utbyte som hvarje tänkande måste finna löjligt. Vid den tiden hade sedan år 1863 så många omval bland stadsfullmäktige egt rum, och för resten en-så väsentlig förändring i allmänna meningen inträdt, att den ohemula framställningen afslogs utan votering. Man väntar såledeg innu på detta k. löftes uppfyllånde, ochdet vore bra hårdt om : Stockholm, som godhetsfullt för jernvägen flyttat undan jernvågen, och förlagt den sistnärmnda dit inzen grenbana kan ledas, utan oerhörda förryade uppoffringar af: kommunen, äfven skulle komma att sakna ett spår till Skeppsoron. Hade ej jernvågen blifvit förlagd på n ö dit den klenaste bro i Stockholm leder, så kunde, bruksidkarne successive under vinern hafva hitsändt smide i afräkning på förag, en ögonskenlig fördel för. både banan ;ch staden. Nu ändtligen börjar man få svar på fråsan: hvad kostar kalaset? Omkring 3 millioer rdr hafva af Stockholms tillgångar uppffrats för sammanbindningsbanan. Förslagsis antog man temligen allmänt under den välliga agitationen år 1863. att kostnaden skulle tanna vid 650,000 rdr, men då inga beräkningar emnades, så får man i detta afseende skylla ig sjelf att man beviljade allt, utan afseende på ;varthän sådant ledde. Om. man tänker sig. erörde 3 millioner rdr förvandlade till ett 40rigt amorteringslån med en annuitet af 6! roc., så blir den tunga som kommunen ådragit ig 210,000 rdr om året eller ett. belopp motsvaande 20 proc. af våra höga kommunalskater, att utgå årligen under 40: år. Detta är ätta minimum som Stockholm betalt för sin råkade hänförelse år 1863. Staten kommer og att ännu få betala en eller annan milon för det att regeringen tillåtit påbörjas tt så stort arbete utan att först få utrönt uru; det skulle utföras. Af denna tilldraelse må vi väl alla kunna hemta den lära att man bör. tänka först och bygga edan.