Aftonbladet – 9 november 1868, sida 2

— För grannsämjans skull. Bland nyttiga inrättningar i hufvudstaden har den nya badinrättningen vid Nya Kungsholmsbrogatan med skäl blifvit omtalad såsom en bland de vigtigaste och af behofvet mest påkallade. Den uppfyller alla fordringar på utrymme, beqvämlighet, elegans, och man har sålunda dervid intet öfrigt att önska, men liksom ett gammalt ordspråk: intet ondt, som ej har något godt med sig, oftast är sannt nog, kan i fråga om den omtyckta och mycket anlitade badinrättningen motsatsen tillämpas, nemligen: intet godt, som ej medför något ondt. Detta onda, som föranledt dessa rader, och hvilket lyckligtvis j är något obotligt ondt, ligger dock ej inom ifrågavarande byggnad, utan är att söka ofvan densamma. Förhållandet är nemligen att, för åstadkommande af behöflig uppvärmning af vatten till badlokalerna m. m., har en ångmaskin blifvit anbringad och denna maskin uppeldas med stenkol. Stenkolsröken är, som bekant, svart, tät och i hög grad obehaglig för dem, som med densamma nödgas komma i beröring; och bolaget, som insåg detta och jemväl fann skorstenen, hvarigenom röken skulle ledas bort, vara från början alltför kort tilltagen, byggde helt nyligen på densamma några alnar. Denna tillbyggnad befinnes likväl alldeles otillräcklig, hvarom de närboende dagligen ega en sorglig erfarenhet, då de se de tjocka, svarta rökmolnen insvepa hela den omgifvande trakten och dermed erhålla svart på hvitt på att ej tillåta sig öppna ett fönster, för att insläppa litet uppfriskande morgonluft, så kärt det kan vara dem att vilja undvika en obehaglig blandning af stenkolsrök. Det na öfverklagade förhållandet gör naturligtvis mindre för dem i grannsky