upp på henne, vek denna ovanliga rörelse bort från hennes ansigte, som nu åter blej i slött, kallt och intetsägande som vanligt. EJag förmodar att allt detta har upphetsat henne, tänkte han, och mera tänkte han icke, utan lemnade genast skolrummet för att uppsöka mrs Logan. Mrs Luan följde honom med en förstulen blick, och derefter vände hon sig med en nästan våldsam häftighet till Fanny och sade: Hvad står ni här efter? Gå genast härifrån!b Hon talade i en så befallande ton, att Fanny genast lydde och helt häpen begaf sig ned till tjenstfolkets rum, der hon underfättade Jacques på sin brutna franska, att miss Courtenays tant tog förskräckligt illa vid sig öfver hvad som händt. Ja, det kan hon väl också ha allt skäl att göra, svarade Jacques betydelsefullt, det har hon väl också allt skäl att göra, mademoiselle Fanny. Mrs Luan var nästan förvånad öfver framgången af sin plan, måhända hade denna framgång äfverträffat hennes väntan, Sedan mr Tomplemore hade gått, satt Dora med ansigtet begrafvet i sina händer och försökte mäta den afgrund i hvilken hon hade fallit. Men hennes ögon ryste tillbaka från dessa mörka djup af skam och förnedring, sem tycktes ligga framför heana Pm hon endast kunde ha sett någon utväg — en enda väg till räddning — men någon sådan förmådde hon icke upptäcka, : : Tvenpe tjena fe hade hört mrs Eogans hånfulla besky ningar. Skulle väl mr Templemore försöka muta dem till tystnad? Stod väl detta i hans makt? Var detta icke redan för sent? Hade icke historien redan blifvit berättad i köket. Och skulle den icke