Aftonbladet – 9 november 1868, sida 2

— Nordiska nationalföreningens fllialafdelning i Lund hade den 4 November årssammanträde, vid hvilket årsberättelse för det förflutna året meddelades föreningens medlemmar. Derjemte fattades, på derom väckta förslag beslut dels att foga anstalt om utgifvande och spridande af en kortfattad uppsats rörande föreningens ändamål och verksamhet, dels ock att för Bara folkhögskola inköpa ett antal till folkläsning lämpade danska och norska böcker. Efter sammankomsten samlades föreningens medlemmar jemte ett mindre antal af stadens och ortens invånare utom föreningen till en enkel fest för firande af årsdagen af Sverges och Norges förening. Härvid föreslogs skålen för föreningen af prof. grefve Hamilton, som dervid dels framhöll hvad som genom denna förening för de förenade rikena redan vunnits så i inre som yttre hänseende, dels.ock erinrade om de pligter till vidare utveckling, som den ingångna föreningen innebär. Den nya tiden ställde på folken nya anspråk, dervid det för de små folken gällde deras tillvaro, om de icke följde tidens maning. Snart var den skandinaviska folkgrenen den enda i Europa, som fortfarande vore splittrad i småstater. En sådan ställning vore påtagligen ohållbar. Så kunde hvarken vår andliga kultur häfdas eller vår ttre sjelfständighet värnas. Valet vore icke ängre emellan ett tredeladt Skandinavien eller ett förenadt, utan emellan antingen ett förenadt Skandinavien eller ock de skandinaviska folkens utplånande från jorden såsom folk. Föreningen emellan Sverge och Norge vorg jemväl i detta afseende af den största betydelse. Genom föreningen hade Norge blifvit icke allenast en sköld emellan Sverge och Danmark, utan en brygga, på hvilken dessa kunnat närma sig hvarandra och bort