Aftonbladet – 7 november 1868, sida 3

sår åt er? Jag skall gerna ringa på Fanny. Gör det om du vågar! utbrast mrs Luan häftigt. Sedan tillade hon mera mildt: Hvad ör det mig? Se här! sade Dora lugnande. Se bara ur frisk Eva ser ut! Ja, minsann tror jag inte att hon gör det ! utbrast mrs Luan, med ens i misstänkt grad nedgörlig. Vet du hvad, Dora, jag tror att ag går och lägger mig. Ja, för det, tant; det skall göra er godt. Eva håller på att somna. Mrs Luan gäspade och såg mycket sömnig ut, då hon reste sig upp och lemnade ummet. Eva höll få att somna, såsom Dora hade sagt. Hon hade sjunkit tillbaka på sin lilla bädd och hennes kinder hvilade på hufvudkudden; hennes ögon voro tillslutna och andedrägten kom regelbundet genom hennes halföppna mun. Jag förmodar att det var ovädret som skrämde henne, tänkte Dora. Och för den händelsen att Eva möjligen åter skulle vakna, satte hon sig ned hos henne och vakade tåligt, lyssnande till regnets sakta prasslande. Bäst hon satt så, ryckte Dora till, i det hon hörde sitt namn nämnas af mr Templemore i rummet nedanför. Hon reste sig upp, öppnade dörren och lyssnade, Ja, det var:han som talade nere i trappan, För Guds skull, hur är det? ropade han. Har Eva åter sjuknat? Nej, visst intel svarade Dora ifrigt,i det hon öppnade dörren och gick ned för att möta honom. Hon var en smula feberaktig; men iu sofver hon åter godt. Färgen tervände till. mr Templemores bleka ansigte, och han arog en djup suck at lättnad.