Aftonbladet – 7 november 1868, sida 2

fven med de offentliga verk och personer, som jelfva utfärdat sina skrifvelser icke på tyska utan å ryska, äfvensom med de militära myndigheterna dessa guvernement. 2:o Förordnas att till högre kronoembetsmän fvensom till högre kanslitjenstemän företrädesvis itnämnas sådana personer, som kunna förete giliga betyg om kunskap i ryska språket. . 3:0 Att från och med den 1 Jan. år 1858 inom )stersjölandet ingen fick utnämnas till kronoemeten, som icke är fullt mäktig ryska språket. 4:o När den högsta centralmyndigheten erfarit tt ett tillräckligt antal sådana tjenstemän finnas id domstolarne, eger den att inkomma med för lag om bestämmande af en tid, efter hvars föropp alla förhandlingar vid desamma endast få ega um på ryska språket. Om esthniska och lettiska språkens rättigeter talas naturligtvis alldeles icke. Men lenna förordning efterlefdes icke enligt boktafven under den förra, något humanare, resimen. Tvärtom klagar hr Samarin, och med wonom de ryska bladen, i en så bitter ton, utt den blir smått komisk, deröfver att len kejserliga viljan (och detta af de föegifna bondevännerna!)i sjutton år har förolifvit en död bokstaf. De beskärma sig vilare på ett upprörande sätt äfven deröfver tt en hop tyskar (i alla fall inom Usteröprovinserna 136,752 emot 83,147 ryssar — nillionerna bestå af esther och letter) anser len nämnda förordningens sättande i verket och ryska språkets införande i skolorna såsom ett otidsenligt barbari År det välbarvari att tvingas lära sig ryska?! Men efter let gammal-ryska partiets kommande till väldet i de bestämmande kretsarne i Petersburg, blef en komite nedsatt som skulle unlersöka huruvida ryska språket i Östersjöprovinserna intoge den plats som med rätta på grund af czarens uttalade vilja tillkomme letsamma. Denna komite afgaf år 1867 der förklaring att kejsarens vilja, högtidligt och bestämdt uttalad genom ukasen af den 8 Jaauari 1850, förblifvit en död bolkstaf. Det kan icke nekas, att effekten af der kejserliga förordningen icke motsvarat i Kat: koffs stil hysta förhoppningar. Hinc ill laryme å den ryska sidan, medan å andra sidan en berättigad fruktan för tyska språ kets utträngande, parad med sympatien föl det segerdruckna Preussen bragt, såsom dei heter, smolk i mjölken af kejsarens hittills till allt redobogne och lydige tyske underså ters ådror. Framtiden skall utvisa, om der hätska striden stannar inom tidningarnes spal: ter eller om den upptages på ett fält, de den blodiga bajonetten spelar den bläckig: pennans roll. Det sorgligaste vid denna strid. är, at hvilkendera af de stridande parterna än segra de som i alla fall få betala fiolerna, esthel och letter, förbli de lidande. Det är derför en i alla -afseenden missljudande konsert, äf ven detta pennkrig, som för närvarande pår går sydost om Östersjön. Men det bär vitt nesbörd om en sak, som icke bör förbise och det är följande: Huru det än är, tord man i alla fall snart vara i tillfälle att kuon: tala om en Östersjöprovins-fråga. De rysk: tidningarne kalla den redan så. Härtill foga sig naturenligt hos en hva följande reflexioner: Man kan icke säga att Ryssland går trög fram på sin så kallade utvecklingsbana och sitt stora föreningsverk. Kanske dock si väl den ryska diplomatien som den rysk nationen tagit något mycket för sig, då d numera ha att handlägga icke mindre än fyr frågor och dessutom ännu ett, åtminston inför Europas politiska domstol, oafgjord mål. De fyra frågorna äro nemligen: 1:0 Den orientaliska frågan. 2:0 Den slaviska frågan i Österrike. äp Den centralasiatiska frågan med Eng and. 4:0 Östersjöprovins-frågan. Och öfver alla desss frågor kastar de polska monumentet i Rapperswyl sin dystr skugga. ts EL nar ne an rna