Aftonbladet – 6 november 1868, sida 3

ladt: En museifrågan, tilltänkt mig, och ehuru hela saken för publiken är alldeles likgiltig, har jag dock gentemot Ny Ill. Tidnings redaktion en skyldighet att svara, ehuru det ej lyckats mig att hitta reda på hvad hr Sander ens menar med sina vigtigare saker, emedan han insvept sig i en massa af inventarier och gamla böcker och ord, — likalitet som jag förstår hvartill dessa många irrfärder in på protokollernas, handlingarnas, katalogernas och k. öfverintendentsembetets områden skola tjena i den sak, hvarom här var fråga. Dr Sander vill partout hafva krig — voila tout! Ingen har utmanat honom, ingen har nämnt hans namn, ingen har ens — tänkt på honom — men han vill ändå vara hjelten-i en martyrdram. Han uppträder i oträngdt mål med ett genmäle undertecknadt F. S., der ingen talat till eller om honom; han vill bland annat göra en rättelse; men han ger den en sådan vändning, att det ser ut, som om Ny Ill. Tidn. begått felet, då den af honom sjelf redigerade katalogen gjort misstaget. Härom upplyser N. I T. sin publik, men ännu har förf. ej fred; nu framträder ej mera F. S.. utan hr F. Sander i Aftonbladet för att visa, att det är honom man trampat på tårna, att F. SS. och katalogens författtare och F. Sander är samme man. Detta är redan nästan komiskt, men ännu roligare blir saken, när hr F. Sander nu slår sig för sitt bröst och säger, att man dragit slöjan från hans anonymitet — som författare of Musei Skulpturkatalog. Det vore nästan som om man droge slöjan från den hemligheten, att det är pastor Ekdahl, som predikar i Adolf Fredriks kyrka. Hr Sander uppbär lön af staten såsom biträde vid museum för att katalogisera samlingarne, men det skall ändå vara en hemlighet? Man får intrycket af, att hr Sander går och tar ut sin lön i öfverintendentsembetet om natten i djupaste tysthet. Vi veta ej af hemliga platser i statens tjenst; eller skulle hr Sander utgöra en sorts hemlig polis? Dessutom är denna hemlighet röjd långt förut just af dr Wieseler, som i sin broschyr upplyser om, att der kunstsinnige dr Sander har katalogen under arbete. Deremot har hr Sander ej reserverat sig; men när N: I. T. efter Wieseler säger detsamma, — så — — dock har N. I T. tillfogat ordet der kunstsinnige. Hr Sander låtsar aha, att N. I. T. har en lömsk textförfattare, som både känner och bör känna musei förhållanden, en mörk, dyster anonym som i, polemisk lek bakom anonymitetens slöja afslöjar honom och skjuter välmenande nålstygn mothans osktldsfulla bröst; välan, dennejdolske, bakom masken gömde mördare är — undertecknad — hvilket hr Sander mycket väl vet, emedan jag sjelf sagt honom det, redan när han insände sitt .genmäle, då jag hörde att han nödvändigt ville skjuta sig fram för att blifva föremål och upptaga en handske, den ingen kastat. Döck — hr Sander förebrår mig, att jag skämtar i polemiken — rår jag för, att jag blir vid godt lynne, när ban träder fram; en efter han vill. det, skall jag tala allvarigt. Det är med motvilja jag går vidare. Jag har sagt honom, att det är mig motbjudande att män, som böra arbeta-i-sämja vid samma anstalt, för samma sak, ställa sig emot hvarandra inför offentligheten. Men hr San: der hör ej på detta; han brinner efter att få visa sin stridsfärdighet och gina kunskaper — han får taga, hvad som följer. Hans utfall gäller en gammal för tillfället utarbetad Ledning för besökande i museump, hvars författare jag ej ens vet, men som ej kan fritagas från många fel. Hr Sander säger, att jag gjort mig till dess riddare. Hr Sander behagade att sjelf efterse i N. I. T. för att finna, att detta är motsatsen af hvad jag gjort. Men tillfället vill, att denna katalog, hvars mångfaldiga fel och brister jag uttryckligen framhållit, har en riktig uppgift, som hos hr Sander är oriktig. Historien om, att i denna ledning saker saknas, hvilka fin-. nas i museum, lär härleda sig från den enkla omständigheten, att museet ej ännu var fullständigt i ordning, när ledningen uppsattes. Jag nämnde nu endast denna ledning genom en ide-association, emedan tanken oml ett bristfälligt arbete lätt leder tanken på ett annat. Hr Sander säger nemligen om sin katalog, att-han blifvit tvungen att iden upptaga åtskilliga uppgifter på fordran af musei chef, och antyder att detta, jemte de gamla inventarierna, har föranledt fel i katalogen,: för hvilka han ej önskar vara ansvarig. Men, säger hr Sander, det vågar jag tro, att icke förekomma deruti (i S:s katalog) felaktigheter af den art och beskaffenhet, som i den omförmälda ledningen, Hr Sander vill skjuta skulden för sina fel öfver på andra, men nu, emedan hr Sander absolut vill tvinga sanningen om denna sak ut i offentligheten, nu får det också uttalas enkelt och öppet, hvad jag alltid önskat att aldrig tvingas att omnämna. Hr Sanders skulpturkatalog hvimlar af fel och brister, hvilka inför vetenskaplig domstol ofta nog måste sättas i samma klass som ledningens, men hvilka icke äro och icke kunna vara inspirerade af någor annan än honom sjelf. Hr Sander, som vill gälla för vetenskapsman, som talar om doktor Wieselers omdöme om honom, borde gå tillväga med litet mera försigtighet i sina yttringar omsigGsjelf, då en sådan beskyllning son ofvanstående kan utkastas mot hans arbete, Det är naturligtvis min skyldighet att bevisa hvad jag här sagt, och om hr Sander har mod och lust ätt se hvari han felat, behöfver han endast genom denna tidning begära att jag framlägger bevisen. Men jag ber honom tillika betänka hvad detta innebär. Hr Sanders insinuation om lättfärdigt gäckeri med sanningen slangar jag tillbaka på honom sjelf. es Stockholm den 6 November 1868. DL. Die? ichsen. ; Till Redaktionen af Aftonbladet! Stockholms Dagblad har, på förekommen anledning, erinrat allmänheten att, ingen har rättighet att inflytta jernkaminer i bo-l: städer utan tillåtelses af händelsoch ekonomiekollegium, och att, om eldsvåda inträffar i hus, der sådan oanmäld kamin befinnes; Han das hunndslkadanvoxtttninaea anh Kb