Aftonbladet – 5 november 1868, sida 3

museum, gåfvobref i öfverintendentsembetet, årsberättelser till K. M:t o. s. v., så skall man lätt förklara förvexlingar. Man har derföre på sista tiden användt all flit att ställa sådana missförhållanden till rätta. Också har K. M:t, uti det förslag, som bifogats den nådiga propositionen till sistlidne riksdag angående styrelsen och förvaltningen af nationalmuseum, föreskrifvit: S 22 mom. 1. Öfver hvar och en af samlingarne skall föras en löpande förteckning (acquisitionskatalog), deruti hvarje såsom gåfva eller genom köp erhållet konstföremål ofördröjligen bör införas under sin egna nummer, hvilken jemväl bör åsättas sjelfva konstverket; — — Mom. 4. Den inventarienuommer ett föremål erhållit, må icke förändras. Om ett föremål ur en samling utgallras, bör det uti inventariet afskrifvas; men under dess innehafda nummer må ej något annat föremål i stället insättas. Jag har till begrundande af N. I. T. anfört några af de svårigheter, som mött mina allvarliga bemödanden att gagna den fosterländska institution, hvilken jag lärt mig omfatta med så varmt intresse, då samma N. I. T. med den dygdiges glada bifall förehåller mig att jag icke bör öfvergifva de äldre inventariernas riktiga uppgifter för att ersätta dem med oriktigar. Men en omständighet bör i någon mån afväpna min billiga förtrytelse öfver denna insinuation: nemligen att N. I. T. säkerligen icke varit fullt medveten derom, att en ovårdsam. hand, under polemisk lek, riktat en pil in på ett område, der urna eller vas får vara kruka som kruka, ty det gäller vigtigare saker. Stockholm den 3 November 1868. Fredr. Sander.