Aftonbladet – 4 november 1868, sida 2

f hans lefnadskalls omständigheter och för-d ållanden. — Detta resultat tillskrifva vi ejn ågon psykisk artskilnad mellan de olika fe rkenas utöfvare, utan blott olika upp-lIs stran och lefnadsförhållanden; ett dylikt skäl lg srklarar alla de olikheter mellan mantfi ch qvinna, som man varseblifver. Olikheon i deras lifs sträfvanden, i dagliga vanor, det som hvardera fått till sin uppgift; gkulleh sranleda en åtskilnad dem emellan, äfvenli m deras uppfostran och bildning varit ge-!s nensam. t Vidkommande den tredje af mina satserr nå erinras, att den rätta metoden attkom1 na till en sund slutsats i detta ämne ej bets tår i, att med en fantästisk, af reminiscen-! er från poeterna sammansatt bild af vin1) an och sväfvande föreställningar om vad lt won bör vara jemföra en idealisk bild afl! nannen, hemtad från liknande samfärdiga l: sällor, utan att med hvarandra jemföra nän och gvinnor ur hvardagslifvet. Om näson med fördomstritt sinne företoge en sådan I indersökning, tror jag att resultatet skullel. idagalägga, att vanliga qvinnor äro till inelligens jemnlika med vanliga män, d. v. 8. tt de ha ungefär samma förståndsskärpa och praktiska förmåga inom gränserna för sina vanliga ideers och sysselsättningars ymråde, och å andra sidan äro likafenfaldiga, vär man förelägger dem ett i någon mån främmande ämne, eller när de nödgas en sinula aflägsna sig från sin tankegångs vanliga hjulspår, samt att en gvinna, som inom sitt eget kön framstår genom intellektuel öfverlägsenhet, också skall befionas vara öfverlägsen ej blott mängden af qvinnor, utan ock det stora flertalet af. män. Jag har — så slöt miss Becker sitt föredrag — önskat bringa detta ämne inför Britisk Assöcialion, icke endast för dess inre vetenskapliga intresses skull, utan ock på grund af praktiska hänsyn. Om qvinnor äro lika väl i stånd, som männen, att mottaga vetenskaplig undervisning, synes det mig vara vetenskapliga samfunds pligt att draga försorg om; att också lika tillfällen dertill beredas dem. Detta ha de kristna religionslärarne väl insett; de ha oföränderligt handlat enligt den grundsatsen, att alla sanningar, de haft att förkunna, skulle fattas och förstås lika väl af båda könen. Mycket af den vidfamnatide iInflytelse; denna religion vunnit öfver den civiliserade verlden, måste härledas från denna grundsats och från de ständigt återkommande faktum, att bon alltifrån de tidigaste åldrar intill nuvarande ögonblick bland sina mest trosstarka bekännare räknat icke få aktningsvärda och hängifna qvinnör. Men de vetenskapliga samfunden ha hittills försummat sin pligt att tillgödose qvinnans intellektuella behof, en försummelse som utan tvifvel är en af anledningarna till denna det allmänna föreställningssättets oförmåga att fatta vigten och betydelsen a vetenskaplig forskning, som ställur ett så olycksbringande hinder i vägen för sanningens framåtskridände välde; — Denna bindhet hos mängden härflyter derur, att man så otillräckligt tillgodoser det naturvetenskapliga studiet i skolorna, och på ett icke mera tillfredsställande sätt vare sig bistår med nödiga medel dem som offra sitt lif åt försök att afslöja naturens heinligheter, eller drager försorg om nationella vetenskapliga företag i stor skala. Så länge de vetenskapliga samfunden gå til väga, som om de ansåge sanningssökandet vigtigt blott för det ena könet, är det ej I mycket att undra på, om verlden utanför dem drager den slutsatsen att saker och ting som, enligt deras åsigt, hvilka åt den egna sina krafter, rätteligen lemnas åsido a I halfva imenniskosligtet, ej gerna kunna eg: I någon vitäl vigt för den andra hälften; och det är ej att undra på, om der meningen öj lallmän, att vetenskapsmännens forskninga väl må vara ytterst sällsamma och i hög I sta grad intressanta för dem sjelfva, men at de ej ha mycket sammanhang med lifvet mångfaldiga hehof. Månne det ej är på ti I den att vetenskapsmännen försöka att gör: Iföf allmänheten wvegripligt, att Okupnighe .Jom vetenskapens sanningar inåste leda mä .Joch qgvinnor till olycksdigra misstag i äm I nen, som djupt beröra deras egen och dera . omgifoings vältärd? Men bästa skyddet mo de dolda faror, hvaraf menniskans lir är upp fyldt, och säkraste medlet för hennes fram åtgående 1 bildning och lycka består i ut rönandet af de lagar; under hvilka hon let ver, röres och hafver sin varelse, och i 8 ri dandet af kännedom om dessa Jagar blan alla samhällets klssser och till båda könen. vv Rek. EB MOSERTSSNTRNANETSDAESEA