Aftonbladet – 30 oktober 1868, sida 2

ängerskans förtjenster i flera hänseenden rdigt motsvara skådespelerskans. Efter rian i andra akten bar publiken med entuiastiska bifallsyttringar och förnyade inropvingar gifvit sin tacksamhet tillkänna, Num ets afslutande med en något för långt it lragen och alldeles icke oklanderlig drill är smellertid icke det lyckligaste. I den stora jvartetten forcerar signoran alltför mycket sin stämma; solistens ärelystnad bör i en så praktfull och värderik ensemble oaflåtligt unlerordnas omsorgen om det helas framgång. Hertigens parti gifves i det hela ganska illfredsställande af sgr Bentami. Hans intonation är dock ännu understundom allt annat än mönstergiltig, och hans af naturen herrliga stämma tyckes ännu kräfva en temigen sträng och synnerligen omsorgsfull uppfostran för att kunna utbildas till ett skönt artistiskt instrument i ordets högsta mening. Karakteristiskt och väl sjunger han fjerde aktens canzonetta, en ganska lyckad tolkning af Frans den förstes bekanta devis: la femme souvent varie, bien fol est qui sSyfie, hvilken bumera är ordspråkvorden såsom: la donna mobile. Om detta nummer legert och med mycken friskhet uttrycker ett rikt mått af sinnlig lycksalighet, fordrar åter det sköna intermezzot i qvartetten af föredraget en hög grad af insmickraode älskvärdhet och smidig elegans, och i detta tacksamma moment motsvarade sgr Bentami icke fullt våra förväntningar. Vida öfverträffade han dem åter genom den eld, hvarmed han utförde den andra aktens erotiska duo, särdeles det charmanta vivacissimot: addio, addio, speranaa ed anima, ett nummer som nära nog måste skena för att kunna sägas gå som det bör. I den ofta nämnda qvartetten i fjerde akten, operans glansnummer och ett mästerstycke i konsten att med bibehållen sjelfständig stämföring samt karaktersteckning bilda ett harmoniskt helt af stor skönhet, deltager, utom de nyss omtalade artisterna. signora Cari, som besitter en utomordentligt vacker alt, och hvars föredrag i alimänhet röjer den distinguerade artisten. Sparafucile bravon, representeras af signor Colon, på ett sätt, som vi rekommendera Stradellabanditernes framställare till benägen åtanka. Grefven af Monterone bör få ett annat sätt at! vara än. han hiuills visat, för att ej störa intrycket af första akten, i hvars innehåll eljest äfven de svenska ingredienserna förtjena att med aktning uppmärksammas. Till direktionen och sällskapet tillåta v oss att framställa det råd att icke alltför svart nedlägga ett arbete, som redan blifvit stockholmspubliken kärt, och, såsom det nu gifvite, äfven förtjenar att vara det, samt änvuu kan påräkva icke så få triumfer.