Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 3

smak. Bordet i hans rum var fullt med koior af de underliga bokstäfverna — böcker, I hvilka Gotefends, Opperts, Menants och sir Henry Rawlinsons voro framställde, utgjorde en rätt vacker hög bredvid teckningarne. Allt detta hade väckt Evas nyfikenhet och äfven mrs Logans. Hon hade äfven frågat hvad allt detta månde betyda. Bara Darius, hade han likgiltigt svarat. Mr Templemore visste bättre än att tala med sin fästmö om den stora, klippan i Beliestan, icke endast derföre att hon var okunnig om dess tillvaro, utän derföre att hennes lilla, flyktiga sinne icke kunde hysa något intresse. för Darius eller guden Ormuz och hans vistelseort. Bara Darius! upprepade han med ett litet skratt. En sådan förskräcklig gammal tråkspån dep Darius måtte ha varit!, Vackra qvionor äro vackra äfven då. de fälla små enfaldiga uttryck — och mr Templmare såg helt ömt på synderskan. Olyckigtvis lemnade hon nu miss Moore och hörde honom tala om samma inskrift med Dora. Han hade visserligen fört papperet med sig för att visa det för Eva, men han inneslöt Evas guvernant i de anmärkningar han gjorde rörande detta ämne. Han talade om den stora klippan på Mediens gränser, om den höga tafla, otillgänglig som ett örnnäste, på hvilken segraren inskref sin ätts storhet, sitt rikes vidd och sitt hat till falskhet; och ehuru Dora kände lika litet dertill som mrs Logan, lyssnade hon ;dock opp kram gjorde åtskilliga frågor och fick alldeles icke till svar: Bara Darius! Han talar med henne!s tänkte mrs Loan. eg Hon stod ute i trädgården, ett litet stycke bakom mr Templemore, som icke såg henne