Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 2

att, derest sådant af godsegaren påyrkades h varda från sina hem vräkta. å Då jag sedermera erfor att bland de när-h varande nämndemännen äfven befunno sig två ä frälsebönder, som sjelfve deltagit i den påb gående rörelsen derigenom att de undandravit sig dem enligt kontrakt åliggande arbetsl,, skyldighet, sökte jag särskildt för dem ut-92 veckla det både lagstridiga och oförståndiga i I detta deras handlingssätt, hvarigenom dels bragte olycka öfver sig och sind familjer, å samt öfvertyga dem om nödvändigheten deraf att de ingångna kontrakten, som för närvarande utgjorde enda grunden för deras rät-1 tighet att begagna de arrenderade hemmanen, noggrannt fullgjordes. Några invändningar Il eller tvifvelsmål om riktigheten af de åsiglt ter, jag sålunda uttalat, blefvo vid tillfället: ej Hurade. å mig åligger att vaka öfver lagarnes iakttagande samt den rörelse, hvilken nu lj bland frälsebönderna uppstått, antagit en så, dan utsträckning, att den inom en stor dell; af provinsen ledt till högst betänkliga rubbningar i bestående rättsförhållanden samt till och med kunde lätteligen komma att verka störande på den allmänna ordningen, har jag ansett det vara min embetspligt att söka göra mig underrättad om alla de förhållanden, som tilläfventyrs kunnat åt denna rörelse gifva upphof och näring. Till följd häraf och då såsom orsak till ifrågavarande rörelser stundom såväl enskildt som i allmänna tidningar antydts, att de om arrenden af frälsehemman upprättade kontrakter ej sällan skulle för åboerna vara så betungande, att fullgörandet deraf måste för dem medföra ekonomiskt betryck, har jag trott mig böra egna min uppmärksamhet äfven åt denna fråga och ansåg mig fördenskull ej böra lemna obegagnadt det tillfälle som här erbjöd sig att at personer, hvilka om ställningen i orten måste ega en noga kännedom, erfara deras tankar, huruvida någon verklig anledning till klagan iberörde hänseende förefunnes. Jag framställde derför till nämndemännen min önskan härom och uppmanade dem att fritt och öppet, såsom vid detta fullkomligt enskilda samtal kunde ske, yttra sin mening. Med den uppfattning af förhållandena, som härvid af nämndemännen uttalades, bar jag jemfört de upplysningar, jag för öfrigt erhållit vid samtal med andra personer af olika samhällsklasser och från skilda trakter af provinsen, bland hvilka flera befinna sig i den ställning, att de böra väl känna förhållandena. Attemellertid i en sak, sådan som denna, bilda ett säkert omdöme, är naturligtvis med yttersta svårighet förenadt, och jag vågar derför ej heller uttrycka ett sådant; men jag anser mig likväl böra inför Eders K. M:t uttala det totalintryck som jag, af allt hvad härom kommit till min kännedom, erfarit, och detta intryck är, att om än på ett och annat ställe eller i ett och annat fall de skyldigheter, som enligt kontrakt åligga landbönderna och af dem utfordras, må vara för dem mer än skäligt betungande, sådana fall dock utgöra undantag, samt att i allmänhet någon grundad anledning till klagan å landhöndernas sida icke förefinnes. Örsaken till den i så vidsträckt omfattning nu herrskande rörelsen kan följaktligen, efter mitt förmenande, icke till någon hufvudsaklig del anses ligga i alltför öfverdrifna fordringar å godsegarnes sida, utan torde den egentliga grunden dertill vara att söka i vissa hos landbönderna rådande dunkla föreställningar om något slags rätt till den af dem arrenderade jorden, i förening med uppviglande sakförares förespeglingar. Sistlidne års svaga skörd och deraf naturligen följande svårigheter för landbönderna att utgöra arrendeafgifterna torde ock i sin mån hafva under den nästförflutna tiden gjort dem mera benägna att lyssna till dessa uppviglares råd. Hvarken hos den vid Herrestads häradsrätt under förutnämnda utslags afkunnande församlade menigheten eller vid mitt samtal med nämndemännen derstädes kunde någon upphetsning i sinnesstämningen förmärkas, och vid de exekutiva förrättningar, som med anledning af ifrågavarande mål redan blifvit verkställda, har mig veterligen icke någon oordning förekommit. Då man dessutom torde kunna hysa förhoppning derom, såväl att landbönderna, efter vunnen bättre insigt om de obetänksamma och för dem sjelfva förderfliga i deras hittills följda handlingssätt, skola återgå till fullgörande af sina arrendekontrakter, som ock att i sådant fall godsegarne skola å sin sida med foglighet och öfverseende komma dem till mötes, samt antagas kan att de mål, som i följd af dessa rörelser äro eller ytterligare blifva hos exekutiva myndigheter eller domstolar annänglegjorda varda med möjligaste skyndsamhet bragta till slut, synes all utsigt vara för handen att den all-männa ordningen skall förblifva ostörd. Stockholm den 23 Oktober 1868. F. F. Huss. — Lån för fullbordande af folkskole