Aftonbladet – 29 oktober 1868, sida 2

allena med sina tankar — borta från mr Templemore och mrs Logan. Men hon hade icke gått många steg förrän mr Templemore stod framför henne. Med ett leende kastade han bort sin cigarr, och i det han närmade sig, sade han i doktor Richards amla ton: Säg mig, hvad tänker ni om detta träd, miss Courtenay, och hvad dess smärta stam och skakande grenar betyda? Utan att gifva henne tid att svara fortfor han: Detta träd är en nymf, som, då hon förföljdes och upphanns af faunen, upplyfte sina händer och anropade Diana. Gudinnan med silfverbågen hjelpte henne ur hennes nöd genom att bjuda henne att slå rot och växa här. Och se bara buro den skrämda nymfen ännu alltjemt står och ser sig om efter sin förföljare. Hon har förmodligen glömt att han är borta — borta för alltid med all hedendomens herrlighet. Jag undrar just hvad det blifvit af dessa hedniska gudar och gudinnor, som en gäng voro så mäktiga, — Kan ni säga mig det? Nej, mr Templemore, svarar e hon allvarligt; men ni misstager eriafseende på detta träd. Det är ett träd och har ett träds lif och ett träds hopp och fruktan. Jag såg det i höstas, då ännu några gröna och gula löf skältde derpå. Det var inte någon nymf då, såsom ni tyckes tro — det var ett stackars träd, medvetet af vinter och köld och snö, och om det stod så der och såg sig om, går som pi säger, så var det tör att lyssna efter den kommande vinden, som skulle aflöfva dess grenar. Dora talade:sorgset, mera sorgset jin hon visste, ty, seende på det unga trädet, tänkte hon: Afven jag är fastrotad vid mitt öde, och må sto, eller solsken komma, så måste jag bära det och sne häro Hon hade hela dagen tänkt öfver sin Lotta men ika funnit något botemedel deremot, Den Pn