Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 2

henne för att hålla bröllop, och les Roches åter blefve tyst och entormigt som förut. Allt detta tänkte Dora, medan mr Templemore, den lycklige mannen, fortfor att tala om sin Epioruis och många andra underbara ting, som kommo Eva att skratta tilldess hon blef alldeles uttröttad. Stackars Eva! tänkte Dora, Dina sorger ha ännu inte kommit. Hon hyste medlidande med barnet, och då mr Templemore slutligen lemnade dem, beslöt hon att genast tala om för henne de nyheter han hade meddelat henne. Så kan hon sofva på det, tänkte hon, och så är hennes sorg till hälften glömd i morgon. Om jag berättar det i morgon, så sörjer hon hela dagen. I stället för att skicka Eva till sängs, tog hon henne derföre med sig upp på sitt rum, och der tog hon henne i sitt knä och tryckte henne intill sig. Eva, som alldeles icke anade att dessa smekningar voro ett förebud till en kommande olycka, kände sig mycket lycklig — icke just öfver smekningarne, utan öfver det länge önskade och länge nekade privilegiet att få vara inne i kusin Doras rum, Huru herrligt lyste icke detta allvarliga rum i hennes barnsliga ögon! Den höga, fyrstolpiga sängen, den gamla skulpterade bönpallen, de spanska religiösa taflorna, ålltsammans svagt upplyst af lampans sken, gjorde ett starkt intryck på Eva. Genom det öppna fönstret syntes en liten del af gården med andra upplysta fönster, och i aftonens stillhet kunde man tydligt höra det lilla plaskande ljudet af fontänen, som under det öfriga af dagen döfvades af mångahanda ljud. Eva,, började Dora, jag har någonting att säga dig. Jag har nyheter — goda nyheter,, tillade hon mcd en suck. Mrs Logan kommer hit i morgon.