Aftonbladet – 28 oktober 1868, sida 2

miss Moore att vakta öfver hennes helsa och Dora att uppfostra henne, kunde han gifta sig, vara lycklig med sin unga hustru och dock icke känna att han helt och hållet hade uppoffrat sitt barn. Hao skall då och då komma hit till Les Roches, tänkte hon, och se till Eva, och när han sedan får barn, skall han fästa mindre afseende på hennes motvilja mot. styfmodren, och Eva måste finna sig i sitt öde eller för alltid vara förvisad från sin fars hus. Stackars Eva, vår lott har mycket gemensamt! : Hvar äro ni? ropade Evas röst på afstånd. Jag kan inte se er. Tillåt mig en fråga, mr Templemore, sade Dora — när kommer mrs Logan ? I morgon, sade han hastigt. Nå; Eva, fann du hvad du gick efter? Ja, men inte kan väl pappa se någonting här. Nej, vi gå in naturfigtvis. De gingo in i skolruråmet, der lampan var tänd, och mr Templemore visade Dora sitt utkast af Epioruis och önskade åter att han hade blifvit född före syndafloden, och såg så lycklig och glad ut, ätt Dora sannerligen skulle ha varit blind, om hon icke hade sett att det var för att mrs Logan skulle komma dagen derpå. Hon war icke svartsjuk, hon hade icke någon rättighet att vara det, och somliga naturer äro för stolta för att vara det; men hon led bittert. Om det bara hade varit en annau qvinna än denna — hennes brors falska, lättsinniga älskarinna! Men det var hon, och Dora måste för andra sången se en uppriktig, manlig kärlek bortkastad på denna vackra, själlösa, hjertlösa vinna. Hon måste se det, hon kunde icke imdfly sin plåga. Hon skulle möta henne varje dag, hvarje timma, tilldess de lemnade