Aftonbladet – 27 oktober 1868, sida 3

förda byte består af: 240 hvalrossar, värde 20 spdr st...... 4,800 spår. 1510 skälar d DB oo 550 20 isbjörnar å 10 996 renar 3 3 2,988 286 hvitfiskar. å 12 dA432 on 39 vog eiderdunå 12 468 n Summa 19,433 spdr. Fångsten har varit något större i år än i fjol, emedan flera fartyg varit utsända. I fjol uppskattades den till ungefär 15,000 spår. MUSIK. Gerna förlåter man öfverdrifterna, då deras art antyder såsom deras orsak talangens eller formväldets oförmåga att beherrska en inre rikedom, som vill och måste göra sig gällande, äfven om sättet att använda den blifver ett mindre förståndigt slöseri Deremot händer förr eller senare att medelmåttans verk, äfven om den aldrig så oklanderligt gått sin jemna, beqvärha, af klokheten och konvenansen förutbestämda, medelväg, mista sin makt att intressera och förefalla andefattiga, såsom menniskoverk allenast, hvari inspirationen har liten eller ingen del. Hr Flotow är en fäsör, hvärs flesta arbeten äro ganska ly skade, emedan mycket savoir faire och en viss melodisk begåfning i dem framstå, och sitt mästerstycke, Martha, har han gjort så väl, att detta konstverk för en tid torde upprätthålla hans anseende; i senare likasom äldre alster af hans förmåga, och icke minst i Alessandro Stradellz, som nu återupptagits på vår scen, är åter smakens och reflexionens verksamhet alltför mycket förherrskande för att de ej med nyhetens behag skulle förlora största delen af sin tjuskraft. Storfurstinnan, Indrac m. fl. hafva redan bekräftat detta genom den glömska de snart iråkat; Stradella hålles ännu tillsvidare uppe genom ett par värderika undantagsnummer i dess innehåll, dettas i allmänhet glada lynne, samt det lyckligtvis koncisa och klara i stilen — företräden, som emellertid väl icke synnerligen länge skola vara nog för att låta stycket trotsa tiden. Ett särskildt obehag hos den ifrågavarande operan är det bemödande att skildra Italien, som ämnet föreskrifvit, och hvari kompositören visar sig långt mera anspråksfull än framgångsrik, Särdeles gäller detta tredje aktens -chanson, som dock skall låtsa med mycken hänförelse förherrliga sångens moderland, och som emellertid Aloys Ander sjelf knappt förmådde förläna någon högre lyftning. Vi tro att i de flesta neapolitanska osterior hvarje afton improviseras något vida mer betecknande, än denna mecklenburg: ska Kneipe-melodi. Äfven i första aktens serenad har maöstron icke träffat den rätta tonfärgen, ehuru ojemförligt detta nummer i skönhet höjer sig öfver aktens innehåll i öfrigt; och den berömda hymnen i operans slut är i sin början ett tydligt reflexionsarbete, om än dess afslutande bevisar att kompositören omsider blifvit djupt gripen af ämnet och derigenom erhållit kraft till en ädelt konstnärlig skapelse. Hr Ambrosis uppträdande i Stradellas parti föreföll egentligen som en uppvisning af hans förmåga att uttrycka sig på svenska. Den herrliga stämman fjorde sig ofta förträffligt gällande, men i det hela var det med en känsla af deltagande — vi:skulle nästan vilja säga medlidande— man här förnam en sannt italiensk artist utföra en pseudo-italiensk sångroll på ett språk, som hån ännu icke på långt när känner, förstår och beherrskar. Då detta genom misstag i prononciationen, hvilka vi visst ej lägga sångaren till last, någon gång ömkligen förvreds, och. då hållningen, ehuru vittnande om framsteg, ännu ofta nog röjde en icke öfvervunnen tafatthet, fick uppträdandet ett slags tragikomisk anstrykning. Man hade kunnat spara artisten denna lilla förödmjukelse genom att låta honom tillsvidare utföra äkt-italienska partier, hVari han visat sig rätt väl fylla sin plats. Att förtyska eller förfranska honom torde i alla fall svårligen lyckas ellerförkonstnärligt syfte vara tjenligt. Den italienska-serian är hans bestämmelse, och låter man honom sjunga de roller den innehåller, är hans härvaro äfven derför af väsentligt gagn för vår scef, att den tillåter densamma att spara våra svenska tenorsåvgare för partier, som för dem äro passande. Språköfningarne äro visserlien prisvärda och nyttiga, men lämpligast förrättas de bakom ridån. , Äfven teckningen af banditerna, ehuru i några afseenden lyckad, röjer onekligen väl mycket af Miller und Schulze för att i det hela kunna vara illusorisk. Den ene framställdes af hr Weiss med det angenäma lagom, som blott då han vill vara rysvärd, såsom i Gesslers parti, eller bjuder till att särskildt individualisera Mozarts skapelser, öfvergifver denne särdeles duglige artist; hr Ohlsson, som återgaf den andre, lade nu, såsom ofta, sin styrka i hvitögat och blef sålunda visserligen komisk, men icke. på det sätt Flotow menat. I sångrollen var han korrekt och oklanderlig som alltid. Hr Uddmans: obestridliga förtjenster förmå dock ej förläna något synnerligt intresse åt den försämrade upplaga af Bartholo som här är hans uppgift. En hvilopunkt, synnerligen behöflig, men också af det allra angenämaste slag, var andra aktens täcka sopran-aria, som af fru Stenhammar gafs med fulländadt mästerskap och skördade det rikligaste bifall af auditoriet, som för öfrigt denna afton nödgades företrädesvis egna balletten sin hyllning. Den fjerde af de populära lkonserter, som gifvas så förtjenstfullt af Mindre teaterns kapell, hade i förgår en talrik och tacksam publik.. Nyheterna för tillfället voro en behagligt anslående ouvertur af Andreas Randel samt Mendelssohns sköna, blott alltför dystray eller, rättäre sagdt, sjukligt sorgbundna, marche fundbre. Den praktfulla Lohengrinintroduktionen intog nu oemotståndligt, likasom, på motsatt sätt, Haydns-symfoni, hvari hr Lindberg särskildt uppmärksammades för sitt värdefulla solospel 1 andra afdelningen. Kapellet samverkade berömvärdt till ett godt helt — undantagandes ett och annat blåsinstrument som förekom något enrhumeradt. VERDE Revne de la semaince. N:o 43. Gime anne. 1868. sc Arr AKA Kl