Aftonbladet – 27 oktober 1868, sida 2

Article Image
sådana historier söka afväpna en ministöre med Aranda i spetsen. Man måste nu finna sig i, att vederbörande allvarsamt togo i tu med tiggeriets förhärjande öfversvämning, skickade lättingarne i arbetshusen, utvisade de prostituerade qvinnorna, införde sträng polisuppsigt, indelade staden i qvarter och områden samt påkallade befolkningens medverkan för ordningens upprätthållande. Isynnerhet sedan Floridablanca 1776 fattat statsrodret, fördes ett outtröttligt krig mot det af kyrkan gynnade tiggeriet, som i Lope de Vegas tolkning af ordspråket: fattigdom är ingen skamp, fått sin poetiskt förskönande legitimering; och härvid fann styrelsen kraftigt bistånd från de patriotiska sällskapernas sida, medan munkarne naturligtvis fanatiskt förfäktade det elände, som var deras inflytelses af en lång tradition helgade värn och beskärm. Vi nämnde de patriotiska sällskaperna, hvilka i många hänseenden utgjorde den upplysta och välvilliga styrelsens ovärderliga medhjelpare. Redan påtänkta af Macanaz, äro de väsentligen ett verk af grefve Camfomanen klara omdöme och ihärdiga handingskraft. Han utgaf 1774 sin sAfhandling om folkindustrien och dess främjande, ett arbete som torde intaga ett af de vackraste rummen i adertonde seklets nationalekonomiska litteratur. Det är öfverraskande att vid denna tid träffa på en statsman, som utan tvekan gifver den lilla industrien, nemligen ej den slentrianmessiga, utan den af teknisk undervisning, af förbättrade arbetsmetoder och verktyg främjade husslöjden, ett afgjordt företräde framför den stora fabriksindustrien. Hvad han anför mot skråväsendet, är näppeligen bättre sagdt af någon annan. Det var i denna skrift — året derpå efterföljd af en ny afhandling om handtverkares utbildning — Campomanes utvecklade sin plan för patriotiska sällskapers upprättande i alla landsdelar. De skulle, att så säga, i alla riktningar statistiskt uppmäta hvar sitt områdes alla materiella förhållanden; inrätta folk-, ritoch handtverksskolor; anordna utställningar af naturprodukter, fabrikater, maskiner, verktyg; bekantgöra uppfinningar, utdela premier m. m. Här skulle den i ett onyttigt njutningslif försoffade adeln finna ett värdigt arbetsfält, här skulle under en demokratisk organisation ståndsfördomar och löjlig etikett bannlysas af män, i skilda lefnadsvilkor, förenade till ett gemensamt fosterländskt värf. Hans förslag omfattades med. nit och glädje: i början af 1790-talet räknade Spanien sextio patriotiska sällskaper, om hvilkas välsignelserika verksamhet man har de mest lofordande omdömen ej blott af spånjorer, utan ock af sakkunnige främlingar, land hvilka en så gröndlig kännare af LD Espagne moderne som chevalier Bourgoing kan särskildt nämnas. Vi böra ej förbigå de vigtiga reformer, som upphäfde Cadiz monopol på den amerikanska handeln och slutligen frigaf den för alla spanska hamnar, utom de baskiska provinsernas, och som ombildade tullbeskattningen.; Vidare böra nämnas de betydliga vägoch brobyggnaderna, inrättandet af gästgifvargårdar och herbergen; från 1779 till 1787 blefvo 195 mil landsväg och 322 broar nybyggda, resp. 200 och 46 reparerade; de fördelaktiga verknin garne af dessa arbeten framträdde flerestädes med öfverraskande snabbhet och i oväntadt omfång. Skatterna nedsattes ganska betydligt; väl påbjöds 1770 wnica contribucion, Men blott i principen; katastern skulle först revideras, och intilldess uppsköts verkställigheten. Af vigt voro ock de mått och steg, som togos, för att återställa den förfallna municipalförfattningen; stadsrådens, regidorernas, befattningar hade efterhand blifvit vissa familjers ärftliga besittning, hvarmed följt den ytterligaste vårdslöshet och korruption. Nu förordnades, att på hvarje ort skulle af befolkningen utses kommunal-deputerade och prokuratorer, som ställdes vid regidorernas sida. Såsom ännu ojemförligt vigtigare pläga spanjorerna sjelfva angifva 1788 års instruktion för corregidorerne — förvaltande embets män, som tillika utgjorde rättskipningens lägsta instans. De ålades att sörja för snabb och opartisk rättskipning, -ndast i vigtiga fall företaga häktningar eller husundersökningar, inom tjugufyra timmar inställa dem arresterade till förhör m. m., samt alltid till efterträdaren öfverlemna en beedigad berättelse om tillståndet inom området. Efter ut förliga förarbeten uppdrog justitieministern åt Castiliska rådet att meddela utlåtande öfver brottmålslagstiftningens förbättrande, dervid särskildt borde tagas i betraktande lämpligheten af dödsstraffets och tortyrens afskaffande. Man skulle frånskilja antiqverade lagar, samla och öfverarbeta till ett helt de gällande och ändamålsenliga bestämmelserna. Rådet öfverlät detta vigtiga värfåt don Manuel de Lardizabal y Uribe; hans arbete var redan godkändt af högsta domstolen; då Carl dog. De utmärktaste juristerna, med Lardiz zabal i spetsen, hade ock uttalat sig mot tortyren och högsta domstolen i mer än tio år vägrat att tillämpa den. Från brister och fel är denna regering visserligen ej fri; dess finansförvaltning, ansträngd af krigen och de många kostsamma företagen till näringarnes upphjelpande, stannar i stvegan vid jemförelse med Ensenadas under Ferdinand; mycket af det bästa hon ville qväfdes i födseln i följd af bristen på dugliga verktyg i förvaltningens lägre och mellan-instanser. Men hön har dock den outplånliga äran af den svåraste och dryga ste delen i arbetet för Spaniens pånyftfödelse; grunden var lagd, vägen var banad. Hade vi fortgått på denna väg -— säger den utmärkte häfdatecknaren, Ferrer del Kio, som i ett klassiskt werk skildrat Carl II:s regering — så skulle vi nu ej nödgas beklaga den oafbrutna följd af revolutioner, af hvilka det älskade fäderneslandet. lidit sedan : femtio år. så skulle vi. i bildning och väl

27 oktober 1868, sida 2

Thumbnail