Aftonbladet – 24 oktober 1868, sida 3

ja dramatiska produkter. — Hichard. Två år af Rysslands inro historia (1866—67) of Charles de Mazade. IV. Ingenting målar bättre kejsar Alexanders hemliga stämning och tänkesätt än det som -tilldrog sig i Moskva inemot Juli månad , 11866, och det just i en tidningsaffär. Katkofs . tidning hade, såsom jag redan nämnt, blifvit .Jaf ministeren indragen på två månader der-Iför att den vägrat att intaga den bladet tillställda varningen. Katkof hade i början I blifvit ursinnig; men derefter hade han börJjat att gå mera diplomatiskt till väga, taande om att resa eller begagnande måttlig-: heten af sin förmögenhet för att göra intryck på den publik, hvars orakel han var. I Snart antog han en bitter ton, hotade att begifva sig till Gentve för att der grundlägga en patriotisk tidning, som skulle säga hela sanningen rörande de personer som sutto I vid styret. Detta kunde icke annat än låta lilla i ministrarnes öron, och dessa kände si också i sjelfva verket helt uppledsna vi I denna tvist. Det var just vid samma tid som kejsar Alexander kom till Moskva i sällskap med grefve Schuvalof. Han ville se Katkof, och kejsaren mottog opietsn på det mest hjertliga sätt. Han sade att han lifligt intresserade sig för hans tidning, att han ständigt läste den, att han med ledsnad hörde att den -honom ovetande hade blifvit indragen, och uppmanade publicisten att återtaga sitt arbete. Katkof svarade, att han var af innersta hjerta hängifyen sin kejsare, att han djupt kände sin pligt, att kejsarens önskan var hans lag, men att han inom ministeren hade mäktiga och oförsonliga fiender; och som han redan en gå Te FS iP PF ång blifvit träffad af dem, utan zarens vetskap, hvad var det väl som hindrade att han ännu en gång kunde bli behandlad på samma sätt? — Hvilken garanti begär ni då? återtog Alexander; om ni i framtiden får någon dylik affär på halsen, så vänd er till mig, och jag lofvar er mitt beskydd.o Om kejsaren icke trade just precist dessa ord, så uttryckte han sig åtminstone i denna anda. Katkof blef naturligtvis rörd och högeligen öfverraskad, och blef det säkerligen ännu mera, då kejsaren slöt honom i sin famn, bad honom glömma allt och återtaga sin penna. Detta var onekligen en eklatant upprättelse för tidningens indragande. Efter scenen i Moskwa hade ministrarne naturligtvis intet annat att göra än skynda sig att uppg häfva en indragning, som icke hade vunnit kejsarens bifall. Ett faktum är, att tidnin gen omedelbart derefter kom ut, eller, rättare sagdt, att den återfick sin redaktör, sin atlet, — som den var en. universitetets egendom, hade den fortfarit att lefva ett skenlit — och detta återuppträdande på scenen, firadt af banketter, storartade manifiestätioner och subskriptioner, kunde i sjelfva verket gälla både för en Katkofs personliga seer, och på samma gång såsom en seger för oh ultra-ryska politiken. Emellertid inträffade nu det ögonblick då denna politik tycktes inträda i en period af pröfningar och oförmodadt drabbas på ett nästan tragiskt sätt uti några af dess mest framstående representanter. Till en början aflägsnade man sig allt längre från den 16 April, och den rörelse, som mordförsöket hade framkallat, började att lugna sig. Pfter denna. första uppståndelse, som hade åtföljts af så många folkyttringar, efter denna skräck, som hade framkallat den der undersökningskommissionen, började man fråga sig hvad denna nästan med diktatorisk makt utrustade kommission egentligen uträttade. Sanningen är den, att den icke hade. upptäckt någonting; allt hvad den uträttade, var att den efter några månaders förlopp lyckades mödosamt utarbeta en långrandig rapport, som framträdde med pretension att afslöja och döma nihilismen, utan att dock komma fram med något nytt eller framställa några bestämda fakta. Detta var en -verklig missräknihg, som återföll på Muravief. Katkof sjelf visade sig missnöjd med kommissionens arbeten; han började att tvifla på sin hjelte och undvek med flit att vidare tala om honom eller ens nämna hans namn. Muravief såg sig öfvergifven af den allmänna opinionen, af styrelsen och af sjelfva den man son: ständigt hade hållit honom under armarnes han såg sin popularitet förminskas och så småningom försvinna. Eget nog, denne diktator, denne stolte prokonsul, van att icke bry sig om någonting, visade sig i detta ögonblick helt känslig för en tidningsskrifvares. tystnad; han rentaf pinades deraf och sade med en egendomlig naivitet, att han ganska väl visste hvarför Katkof var vred på honom — det var derföre att han ej hade fönnit några polackar inblandade i komplotten; han hade emellertid jort allt hvad han kunnat, utan att dock anna upptäcka några sådana. I sjelfva verket fanns det endast en enda polack, som var komprometterad, och detta blott derföre att han hade lemnat en olycklig menniska en tillflyktsort. Detta var en djup smärta för Muravief. Missnöjd och sårad drog han sig snart tillbaka till sitt landtgods Sieritz icke långt från Petersburg. En afton i Augusti hade han till den följande dagen gifvit order om -begrafningsgudstjenst, till firande af de soldaters minne, som hade stupat under den sista polska resningen. Hvad tilldrog sig under denna natt? Då en betjent kom in klockan fem på morgonen för att väcka honom; fann han honom liflös och redan stelnad. Han dog, yttrar en ryss, en mörk natt, utan vittnen, utan ett ord af ånger, utan prest, utan tårar vid sin bädd, utan något bistånd och halft fallen i onåd. Man e inskränkt sig till att skicka honom Sanct Andreaskorset för att lugna hans sårade stolthet, och jag vet ej rätt om detta anlände före hans död. Genom ett sällsamt sammanträffande rycktes han bort innan han hann öfveryara PN a hamsafninachömtd han hada anhe