Aftonbladet – 24 oktober 1868, sida 3

H mATroni Ka nn — Qvicksilfret sjunker mer och mer för hvarje a ldag och snart få vi räkna minus grader i stället för plus. Men vi kunna tryggt emotse tt I den isiga nosdanvinden, de höga drifvorna och Il den frusna vågen, ty Stockholm är en ommn I tänksam husmor, sor under hösten icke försummar att fylla källare och visthus, så att 6 I hennes barn icke måtte lida brist när fader Bore kommer och lägger sina hinder i vägen för kommunikationerna. Det är rätt intressant att en Oktoberda; vandra omkring i hufvudstadens hamnar oci se på den lifliga rörelsen. Man blir då nästan frestad att tro sig lefva i en stor handelsstad, men som man vet att Stockholms handel är klen, så måste man anta att dess konsumtionsförmåga är så mycket större. Gå vi till Logården, så se vi der stora pyramider af Norrlands produkter. Der ligga elfvarnes laxar, som under vinterns lopp skola serveras de matfriska stockholmarne i form af spicke lax, inlagd lax, stekt laxrygg och laxpuddingar; der stå kistor med prof på fågel, som med hvarje år blir dyrare derför att man hugger ner skogarne, så att de stackars tjädrarne och otrarne bli utan hus och hem. Ännu några steg och vi stå framför den flotta af skonertar, som komma från Petersburg, Riga och Reval. Några af dem föra med sig laster af dessa välkända ryska mjölmattor, som för några år sedan voro så impopulära hos den stora massan, derför att man utspridt det ryktet, att en bagare hade hittat en död ryss i en dylik matta. Här i närheten af de båda gläspaviljongerna komma vi till den stora lyxoch läckerhetsafdelningen, En brigg från Amsterdam förser oss med Java-kaffe och den lilla likören samt ett litet parti holländsk ost. Det är glädjande att kunna säga, att importen af sistnämnde vara betydligt aftagit, seI dan våra landtbrukare ändtligen kommit sig ,Iföre att konkurrera med holländare, schweiIzare och engelsmän i att tillverka finare ostsorter. I .) Der ligger en hamburgare och stora tobaksIfat rulla utför landgången ned på kajen. Våra tobaksfabrikanter skola förvandla deras inneI håll till Pattioch Remingtons-cigarrer, knaIster, Tjunelöfs bästa blandning etc. och sedan gäller det för oss att konsumera. Man Thar räknat ut att det snus som årligen åtgår i Frankrike skulle kunna fylla VendomeI kolonnen tretio gånger, att röktobaken sammanpressad skulle upptaga lika stor plats som bela triumfbågen, och att om man mäter cigarrerna efter längd, så förbruka fransmännen årligen 7000 svenska mil cigarrer. Jag kan icke tppställa en dylik noggrann statistik öfver den svenska tobaksförbrukningen; men det är dock säkert, att vi svenskar förbruka Froporfionsvis minst dubbelt så mycket som fransmännen af den dyrbara varan. I Frankrike stoppar man blott snuset i näsan, men hos oss äter man det; i Frankrike är det blott de fina kavaljererna och de glada parisiskorna som röka cigarr, men i Sverge ser man bonddrängarne med cigarren i mun, och bondqvinnorna på många ställen kunna icke lefva utan pipsnuggan. Tobaken hos oss är verkligen så oumbärlig som den gamla visan säger: cm j HE Aerc i th MEM OMM EE I ee Tobaken, den ljufliga våxten, Den muntrar upp hvar ryttare på hästen, Den fröjdar hvarje fiskare på isen Och tusen sinom tusen käringar i spisen. Men sydfrukterna, vinerna, delikatesserna? Har icke Stockholm råd att i år förse sig med några läckerheter för de fina middagsborden och de präktiga supterna? Åhjo, men Medelbafsfararne hafva icke hunnit hit ännu med sina laster, och likaså är det med del fartyg som hvarje höst komma till oss från Bordeaux. Snart nog ha vi dem likväl här, och då fyller Stockholm sitt visthus med färska plommon, vinpipor och konserverade grönsaker från Frankrike, russin, vindrufvor och citroner från Malaga, samt fikon och andra ädla frukter från Levanten. Nu ha vi gått hela Skeppsbron utefter och komma till slussen, der fisksumparne från Aland tömma sina rika förråd i fiskköperskornas förvaringsrum. Fortsätta vi sedan vägen framåt Mälarhamnen, så måste vi tränga oss fram mellan jordfrukter, trädgårdsprodukter och landtmannavaror af-alla slag, de flesta ämnade att fylla hufvudstadens vinterbehof. Då man ser dessa hopade massor af animaliska och vegetabiliska födoämnen, så häpnar man och inser, att Stockholmarne visst äro bland de glupskaste af alla storätande menniskoracer. Man har sagt att vi hufvudstadsbor gerna lefva som om hvar dag vore den sista, och att vi äro stora misshushållare. Det är möjligt att så är, men det kommer sig troligen af de exempel vi ha för ögonen. De små följa alltid de storas exempel, och slöseriet å höjderna inverkar på massan. Men ibland känna vi liksom en vämjelse vid att se alltför stor frikostighet, som till exempel vid det sista ordensslöseriet. Leben und leben lassen tycka vi är roligt, då det blott är blanka caroliner som dansa, men när vi se ett par hästar betalas med svärdsorden och en middag med vasaordnar, då ropa vii korus: Den största sparsamhet bör iakttagas! Men just detta är i högsta grad korttänkt, ty bättre är att slösa med ordnar än med caroliner. En carolin är värd pengar, men en orden (som utmärkelse betraktad) är snart ingenting värd. ; Större skäl hafva vi att till hrr stadsfullmäktige ropa: den största sparsamhet bör iakttagas! 3par på marschallerna och gaslågorna, och tppmana icke hufvudstadens innevånare att illutinera den 30 November! Visserligen är det en glädjens dag då den föltts Carl ändtligen får sig en staty, sedan han förgäfres väntat i 150 år, och under tiden sett så märgen st päre gjutas i brons; men nog är det ändå dåraktigt att uttrycka sin , glädje vid ett dylikt tilfälle genom att. låta några tusen riksdaler gå opp i rök. Nej låt 6ss hellre spara våra stearinljus och illuminera i våra bjertan — den som vill, ty skall en illumination hafva betydelse, så måste den vara en fullt frivillig handling, och det blir den icke, om den sker på uppmaning, ty då komma många ljus i fönstren dettör att den ena inte vill visa sig sämre än den andra. Bäst vore således om ingen illumination kom till stånd, ty: inga bycklade Jus anstå Carl den tolfte, endast saima och HR OD KV OK MIA MM AA ÖN fe rt AN AA AA FA ft PR TN RK AA — fr