Aftonbladet – 23 oktober 1868, sida 3

Jordskalfvet på Sydamerikas vestkus Newyorktidningar för den 30 Septembe innehålla nya meddelanden härom. Pacif Steam Navigation Companys ångare Falco inträffade den 19 September i Panama oc de underrättelser den medför bekräftar ick blott uppgifterna rörande den förfärliga olycks händelse, som den 16 Augusti på morgene hemsökte Ecuador, utan omtalar med be stämdhet att förlusten af menniskolif vid öfverstiger hvad man först antog. Natur ligtvis är det omöjligt att på siffran bestäm ma hur många menniskor sont omkommi men man tror att antalet belöper sig ti dubbelt så många som förut uppgifvits. Na turfenomenet måste, enligt de fortfarand sparsamma uppgifterna från det inre af Ecua dor, med alla sina fasor ha varit storartad att. skåda. Det var som om bergjättarn skakade på sig, och, spridande ödeläggels och skador hvar de gingo fram, rullade ne i djupet de klippor, som betäckte dem. staden Catocachi, norr om Otavalo, med huf vudsakligen indianbefolkning, hvilken 186 räknade 55,000 inbyggare, hafva 43,000 men niskor omkommit; Catocachi, TIbarra oci Otavalo äro bokstafligen blott ruiner. Ibarr: var en vacker stad med breda gator ocl många tvåvåningshus. Otavalo, öster on Ibarra, hade med hänsyn till byggnadsstiler mycken likhet med denna, men utmärkte sig genom sitt förtjusande läge. Alla vägar skrifver en jesuiterpater till inrikesministern från Otavalo till Ibarra äro betäckta med roiner och döda. På Vest-Cordilleras händer det ofta att remnor öppna sig i jorden: på sluttningarne af Cuichaca ha kolossala klippstycken nedstörtat och bildat stora öppningar. Vägarne mellan städerna på vestra sidan af berget äro ofarbara i anledning at remnorna i jorden. Ofantliga massor af sten och jord rullade från Catocachi ned på slätterna; på norra sluttningen af Hamburi har en ström af gyttja flutit fram, som här och der bildat höjder efter att hafva ödelagt marker och dränkt boskapshjordar. Efter gyttjan följde vatten, som dagligen tilltager i mängd, I Catocachi, Ureuqui, Tunbaviro, Salinas och andra städer ha blott få menniskor kunnat rädda sig. Den 20 Aug. nådde vi Caranqui, efter det vi besökt ruinerna af Ibarra och de platser, till hvilka folket flytt och fört de ur ruinerna framdragna liken. Hela staden kan sägas vara jemnad med jorden. dock icke så helt och hållet som Otavalo; några väggar stå ännu qvar. Af kyrkorna ser man en och annan mur, 6—7 metres hög, och några få hus stå der också, ehuru betydligt skadade, De från Ibarra undkomna inbyggarne äro kringspridda; de flesta ha begifvit sig till Caraqui och Lulunqui. De ha alla slagit sig ned vid Tagnandos flodbrädd. De få undkomme befinna sig i ett tillstånd af fullkomig slöhet, och frukta ständigt för döden aningen genom, jordskalf elför genom den fejer, som utdunstningarne af de ruttnande liken framalstra. Stanken är outhärdlig på n half miles afstånd. I Caraqui äro de få, som räddats, framgräfda ur ruinerna. Ännu len 20 lyckades det oss att ur grushögarne ramdraga en man, som hade legat 6 dagar rid sin hustrus lik. Om det funnits tillgång vå menniskor för att anställa gräfningar, kulle utan tvifvel långt flere blifvit räddade, nen indianerna tänkte blott på att plundra. Samtidigt skrifves från Honolulu att sydstra kusten af Havaji sjunkit 6—7 fot på ågra ställen. Der märkes också ovanligt tigande och fallande af hafvet, I Nilo, Paui ch Kanfroll kändes dagligen flera jordstötar. rån vulkanen uppstqro sökmoln och ett utrott syntes vara förestående.