Om inloppstullkamrarne. Till Redaktionen af Aftonbladet! Förslag har ofta varit bragt å bane att seglande fartyg skulle, lika med ångfartyg, få passera de nuvarande inloppstullkamrarne i Stockholms skärgård, utan att behöfva ankra och gå i land m.m. som onöddigtvis spiller tid: och kan hafva till följd, att vid inseglingen rådande god vind kan upphöra, och fartygen derigenom nödsakas att antingen ligga flere dagar på vägen eller ock vidkännas dryga bogseringskostnader. Hittills ha dessa förslag icke rönt någon framgång. Och dock är det icke här endast sjöfarten som hämmas och trakasseras; äfven staten får vidkännas ansenliga kostnader för iakttagandet af formaliteter, som äro icke blott gagnlösa, utan rent af skadliga. Låt oss något tillse huru det tillgår vid anmälningarne hos inloppatullkamrarne, Då kaptenen kommer i land skall han först anmäla sig på tullkammaren, der uppvisa sitt pass och sin märkrulla, som förses med inspektorens påskrift att han sett dessa handlingar. Någon gång kan ock hända att han frågar hvar fartyget ligger, men hur det ser ut utombords vet han sällan, ej heller bryr han sig derom, ännu mindre vet han hvad som finnes inombords, och för denna onödiga ceremoni skall staten löna honom, förse honom med boställe 0. 8. v., under det man saknår tillgångar att gifva den egentligen arbetande betjeningen en aflöning, tillräcklig för dess bergning. I Stockholms skärgård, der lefnadskostnaderna stegras derigenom att stadens invånare på alla orter slå sig ned såsom badgäster, äro tullbetjeningens vilkor allt annat än afundsvärda, Men äfven om man icke skulle avsp sig böra förbättra dem, så synes detta icke utgöra något skäl hvarföre man skulle fortfara att NG BRN RE NPR NE UR ar ERNER NE KA NOKIAN LO ONE on