nomförd afdikning af den svenska jorden samt om medlen för samma arbetes åstadkommande, beslöt landstinget, att uti skrifvelse till K. M:t förklara, det landstinget anser, att det vid riksdagen föreslagna låneunderstöd är af högsta behof påkalladt, dock att enär de förbättringar, hvilka ijordbruk föras i allmänhet icke kunna inom kort tid återgälda de dermed förenade kostnader, landstinget ansåge önskligt vara, att ifrågakomne låneunerstöd måtte räntefritt erhållas samt att landstinget utan tvekan underkastade sig de uppoffrin gar, som nödvändigt måste blifva förenade med utlemnandet, kontrollerandet och indrifvandet af dessa lån, dock att på samma gång det iklädde tig betalningsskyldighet till statsverket det ock måtte erhålla samma föfmånsrätt till dessa låns utbekommande, som för odlingslån af statsverket förut funnes stadgadt eller näst efter den afgäld, som utginge till kronan, äfvensom att kronans uppbördsmän måtte åläggas att utdebitera och vid förfallotiderna indrifva medlen, emot enahanda provision, som för indrifvandet af landstingsmedel är bestämdt.