från sin bok eller sina leksaker, och frågade: Hvar är kusin Dora, svarade mr Templemore med ett leende: Min kära Eva, jag märker att det ändå är Fidos tillgifvenhet som är den starkaste; han släpper aldrig kusin Dora ur ögnasigte, men det gör du. Fido älskar inte kusin Dora hälften så mycket som jag gör, ropade då Eva i högsta förtrytelse, kastade bort sin bok eller sin docka och skyndade att uppsöka sin högt älskade kusin, till mr Templemores stora belåtenhet. Mrs Courtenay kunde icke uttyda allt detta på mer än ett sätt, och hon blef både förvånad och förtörnad, då mr Templemore en morgon sade farväl och reste sin väg. Innan han for, sade han till Dora med ett leende: Ni har alldeles förtrollat Eva, hvarföre jag endast behöfver be er framgent begagna den trollkraft ni eger. Jag vill endast be er om två saker: låt Eva lära sig att passa upp på sig sjelf .så mycket som möjligt, och inte växa upp till en hjelplös ung dam; och så att ni, ifall hon skulle bli sjuk, först vänder er till doktor Le Roux och sedan telegraferar till mig. Resten öfverlemnar jag åt er, och förlåt mig nu, innan vi skiljas, att jag pålagt er detta bestyr — jag känner ibland, att jag varit bra sjelfvisk. ,Huru så? frågade Dora lugnt. : Jag kunde verkligen inte vänta mig en bättre lats än den jag har i er familj, mr Tempemore. För all del tala inte om det, som om det vore en plats ni hade erhållit, sade han med en litet förlägen min. Men hvad annat är det då? sade Dora med ett leende af lugn stolthet. Naturligtvis betraktar ni mig inte helt. och hållet endast