Aftonbladet – 22 oktober 1868, sida 2

STOCKHOLM den 22 Okt. Statshvälfningen i Spanien. Väl har man med den tillfredsställelse, som ett olidligt tillstånds upphörande äfven då skänker, när visshet saknas, att det ej inom kort skall träda fram ånyo, väsentligen oförändradt om ock i annan form, mottagit underrättelsen om den spanska Isabellas och dermed, som man hoppas, äfven den i laster och brott sölade bourbonska dynastiens slutliga fall Man har erfarit en känsla af moralisk lättnad, vid att se sig qvitt den skymf mot vårt tidehvarfs odling, den smälek för dess sedliga och Samböllsordning, som den bourbonska styrelsen innebar, en å andra sidan torde misstron till den framtid, öfver hvilkens första gryning Spaniens folk nu jublar, vara temligen allmän. Man fruk. tar att få se samma, de oförsonligaste ytterligheters, vexling fortsättas, som fyllt det sista halfva seklet af dess historia, Man tror detta land fortfarande förutbestämdt åt en ursinnig reaktions och ofolkliga pronunciamientos ändlösa, blodiga skiften. Utan att vilja åtaga oss den otacksamma rollen att förutsäga, hvad resultater af den timade hvfäfningen framtiden bär i sitt sköte, önskade vi att fästa uppmärksamheten å några faktiska förhållanden, som äro förtjenta af att tagas i skärskådan och bevaras i min. ne, när man söker göra sig reda för eller går att uttala sin dom öfver den spanska statsförändringen, dess betydelse och de utsigter, den öppnar. Det synes oss nemligen, som skulle den del af vår allmänhet, hvilken med någon grad af intresse plägar följa tilldragelserna i ett så fjerran beläget, främmande and, som Spanien, hafva alltför uteslutande fäst sina blickar å de ständiga kastningarna mellan revolution och reaktion, vid de uppseendeväckande, dramatiskt liffulla situationerna i den spanska politikens Hauptund Staatsactionen, liksom utgjorde de hela innehållet af Spaniens nyaste historia. Under denna sjudande yta har man föreställt sig det spanska samhället i grund och botten orörligt, moraliskt förstenadt , efterblifvet någa århundraden, hämmadt på den punkt, dit et fördes af de förste, och der det qvarlemnades af de siste habsburgarne. Ännu alltid tänker man sig Spanien, i anseende till andlig och materiel odling, såsom Filip den II:s och hans fyra till-fem närmaste efterträdares Spaniep. Denna mening borde visserligen kunnat af sig sjelf beriktigas, redan vid en ytlig blick få den spanska samtidshistorien, som ju skulle vara en fullständig mystere, om Spanien ännu väsentligen vore detsamma, som för ett till två sekler sedan; men den synes icke dess mindre vara temligen utbredd. Med—en sådan förutsättning skall den sia hvälfningen helt natörligt förefall. nka litet lofvan e, söm de föregående, enligt hvad man oriktigt antager, varit föga fruktbara. Men denna föruätsättning saknar verklig grund: har misstron till den nyaste af Spaniens revolutioner ej bättre fog, så är det ej af nöden att säga farväl åt: förhoppningarna om en ljusnande framtid för. detta land. En annan väsentlig villfarelse i den vanliga uppfattningen af de spanska förhållandena är denna, att det spanska folkets sträfvanden på den politiska frihetens bana, allt ifrån den börjande renaissancen i förra seklets senare hälft intill denna dag, vore en slafvisk kopia af franska förebilder, en imitation, först med encyklopedisternas teori, derefter med Pariser-revolutionernas praxis till ledstjerna, saknande rot i folkets egen historia, utan hållpunkt i dess nationella anlag och skaplynne, och derföre dömda till ett efemert lif. Vi skola ej här lemna ett kompendium af Spaniens historia, endast framdraga några tilläfventyrs mindre allmänt kända omständigheter, som kunna lända till att belysa dessa för ett välgrundadt omdöme om det nutida lad hinderliga missuppfattningar. Det skall häraf visa sig, att den politiska utvecklingen der har en på inhemsk, nationel botten vuxen frihets traditioner att knyta sig till, och att de institutioner, vår tid fordrar, hvilka Ferdinand VII plägade beskylla för oförenlighet med den spanska folkkarakteren, ej äro något främmande lån, som ej kan assimileras med den spanska nationaliteten. Man skall ock häraf finna, hurusom en moralisk omskapning inom detta folk länge, redan ett århundrade fortgått, visserligen i kamp mot de mäktigaste hinder; men dock alltför betydande för att ej med en oöfverstiglig klyfta skilja det nutida Spanien från inqvisitionens och absolutismens : gamla, förlofvade land. Börjande vid medlet af sjuttonhundratalet, har den befunnit sig i oafbtuten utveckling. Man skall ej misskänna den derför, att man ej brytt sig om eller ej varit i! tillfälle att följa dess ofta under ytan sig döljande arbete. Man skall ej förneka den derför, att despotism och prestvälde visserligen af all kraft sökt hämma den. I våra dagar har den moraliska verlden sina elektriska telegraflinier som, osynliga och oåtkomliga, bringa tidens ideer från folk till. folk; trotsande presstvång och hvad de eljest , heta, dessa politiska karantänsanstalter, hvar, igenom despotismen med Guds nåde trott sig kunna spärra verldsstyrelsens vägar. i Af de riken, som barbarerna grundlade i : den fallna romarverldens grus, har intet etts ildre lagbundet skick, har intet tidigare trädt t fram i fast ordnade former, än den Vest-:s götiska monarkien i Spanien med sina naätio1 valförsamlingar i Toledo, imed en för sin tid !t nögst märklig, redan i slutet af sjunde seklet t kodifierad lagstiftning, hvilken uttalade såsom a N a i konungadömets legitimitetsprincip de orden: ex eris, si recta facis; si autem non facis, non ris. Men vida högre, efter grundsatser, som dentifierade statsmakten mod folkviljan, och li former, som vår tid ej skall vägra att erGRAD TNE TSE EVIL BES ne RES AST OINOn Et AGET lerföre att andra gå bort och vandra på js äcka ställen och i lycklig frihet, medan jag a itter lutad öfver böcker och undervisar ett g ryckfallt barn. ad