Aftonbladet – 22 oktober 1868, sida 2

sig omkring. Hennes blifvande rum var mycket vackert och elegant och hade utsigt åt blomsterträdgården. Detta är ett förtjusande rum, sade hon gladt; men hvar är Evas? Eva hade redan öppnat en dörr och gått uppför en trappa, som ledde upp till första våningen och derifrån ropade hon nu ifrigt på kusin Dora. Dora gick upp och fann tre: sofrum — Evas, pigans och hennes eget. Detta senare var ett både. vackert och trefligt rum, men det föreföllDora som om det hade ett allvarligt och litet strängt utseende, som gjorde det till ett bra olika rum mot det hon nu sof uti, såsom mr Templemores gäst. Möblerna voro gamla och dyrbara, men sågo något högtidliga ut. Det var ett hörnrum och från hvart och ett af dess båda fönster hade man en olika utsigt. Om man stod i en af de djupa fönstersmygarne, såg man slottsportarne och utåt den långa vägen, som slingrade sig nedåt och utmynnade i staden :derborta. Denna utsigt hade Dora från sitt nuvarande rum. Men detta, hennes blifvande rum, ifall hon blefve Evas guvernant, hade ett annat fönster, som vände utåt en tyst och stilla gård, kring hvilken slottet var bygdt. I midten höjde sig en sprutande vattenkonst, och ehuru allt hvad hon såg var af normandiskt och icke Qarnniekt ursprung, tänkte Dora på Undine, å hon hade gift sig med riddar Hildebrand och kom hem med honom till hans borg. Då jag känner mig fjollig och olycklig, skall jag sitta här och se ut på denna gård och denna vattenkonst,, tänkte hon. Alldeles såsom detta vatten öfverallt är utstängdt af kalla stenmurar och måste nöja sig med ett lif af huslig nytta, så får jag inte heller sörja och anse mig illa behandlad