Bästa miss Courtenay, återtog han, tänk öfver detta och rådgör med mrs Courtenay. Dora samtyckte och nästan log vid tanker på sin mors förtrytsamma förvåning, då hor finge höra denna nyhet. Och likväl — hvarföre vara ond på honom? Det var icke hans fel-att: de voro fattiga och att Dora måste arbeta för att kunna lefva. I det han gjorde ett dylikt förslag, begagnade han sig endast af. vänskapens privilegium. Om han hade varit hennes slägting, skulle han ha gjort det, och hvarken hennes: tant eller hennes mor skulle undrat deröfver. Jag vill inte vara stolt, tänkte Dora för sig sjelf; jeg vill erinrå mig hans godhet mot oss alla och inte låta något lågt eller oädelt motiv beveka mig att antaga eller afslå hans anbud. : Nu kom Eva springande emot dem och ropade förtjust: Mrs Luan tycker att min trädgård är så vacker, så vacker!, Ja, det är denx, försäkrade mrs Luan, i det hon trädde fram. Hon gat Dora en förstulen blick; hennes niece såg uppskakad och tankfull ut — mrs Luan tyckte om dessa tecken. Dora var både allvarlig och lugn under återstoden af aftonen, men hon märkte det knappast sjelf, och hon hade dragit sig tillbaka till sitt rum för natten och satt vid fönstret och tänkte på mr Templemores förslag, då mrs Courtenays och mrs Luans plötsliga inträde kom henne att med en viss. förvåning se upp. Mitt söta barn, sade mrs Courtenay och satte sig ned, vi ha kommit hit för att få veta nyheter. :Vi sågo att mr :Templemore talade så allvarligt till dig, och eburu vi kunna gissa hvad det var om, önska vi dock att veta det. Veta hvad, mamma?