Jag saknar de erforderliga -egenskaperna — jag har aldrig undervisat hågon. Ja, det är just det som gör er så oskattbar, miss-Courtenay Jag kan inte lemna min mor,, svarade Dora allvarligt; och för öfrigt... Ursäkta mig, inföll hån, det bar aldrig varit min mening att ni och er mor skulle skiljas åt. Uppriktigt sagdt, så har jag redan ett rum i ordning åt henne, och ett åt er och Eva. Jag var inte så förmäten att jag kände mig förvissad öm ett jakande svar, men illusionen, om det var en sådan, var: så angenäm, att jag hvarken kunde eller ville låta bli att hängifva mig (deråt. Ni glömmer min tant, mrs Luan. 0. Skall.hon inte resa tillbaka till England: till sin son? frågade mr Templemore. Hon sade mig det i dag på morgonep. Mrs Luan hade emellertid icke berättat Dora någonting derom. Hon hade med en aning om att hennes obehagliga närvaro kunde förstöra allt, talat med mr Tempiemore; men för sin niece och sin svägerska hade hon icke läst en enda rad af Johns bref. Dora blef helt öfverraskad, och hennes bjerta kändes tungt och dystert. Det var naturligt att mrs Luan, då inkomsterna tröto, skulle begifva sig till sin son; men detta var äfven ett tecken till att Doras ställning icke var den bästa, Mr Templemore hade utan tvifvel äfven tänkt detsamma. Han hade ganska sannolikt hittat på detta medel för att hjelpa henbe, då han icke längre kunde skaffa henne sysselsättning i tafvelgalleriet, Blodet steg henne vid denna tanke ät hufvudet och hon såg upp och sade: Nej — det låter sig inte göra. Mr Templemore såg så nedslagen ut, att Dora icke kunde tro att han endast hade haft för afsigt att tjena henne.