gäng hade läst. Medan hennes kruka fyllös i brunnen, fördes hon till en förtjusande ö, flyttades derifrån till en dyster ödemark, instängd i ett förtrolladt torn, och kom, sedan! hon genomgått alla möjliga både glada och I sorgliga vexlingar, tillbaka till brunnen, innan hennes kruka ännu blifvit fylld. Det är omöjligt att känna er utan att beundra er, miss Courtenay; det är omöjligt att inte värdera. den ovanliga blandning af genialitet och sundt förstånd — ty det ena utesluter ofta det andra — som finnes hos er.. Anse mig derför inte sjelfvisk, om jag önskar att i viss mån njuta af dessa sällsynta gåfvor, Vill ni åtaga er min lilla Evas uppfostran ? Medan han talade genomgick Dora, likt den arabiska flickan, -alla möjliga vexlingar. Medan han talade bleknade en strålande syn till mörker, föll ett palats af sällhet i spillror, och genom den skakning hon dervid erfor kände Dora huru djupt i hennes hjerta dess grundstenar hade legat. Mr Templemore trodde att hon teg derföre att hon ville öfverväga; hangaf henne tid, men betraktade henne med spänd väntan. Det fanns icke en grand af löjlig sentimentalitet hos Dora. Hon var visserligen romantisk i sin kärlek till det sällsamma och underbara; hon hade äfven en anstrykning af poesi, som förlänade det hela en vild blommas friska doft; men sentimental var hon icke. Ehuru bittert och grymt det slag var, som hade träffat henne, hemtade hon sig dock nästan ögonblickligen, och hvad ännu mera var, hon hängaf sig icke åt några illusioner. Den man, som önskade sig henne till .sitt barns guvernant, var icke en tillbedjare och skulle aldrig bli det. Hon vände sig till mr Templemore och svarade med ett legnde: